Visst har vi glädje av sommargotlänningarna! Som Allan Larsson, tidigare finansminister, han har varit med i mycken utveckling på Sudret. Måndagen 19 augusti talade han till S-gruppen 65+ på Fridhem. Mycket elegant lägger han ett längre, tydligare perspektiv på den ekonomiska utvecklingen.
Vi brukar titta på konjunktursvängningarna, lågkonjunktur och högkonjunktur avlöser varandra. Men där finns längre svängningar med mer genomgripande effekter. Både Sverige och resten av Europa upplevde en lång uppgångstid efter andra världskriget. Den brittiske ekonomen Keynes teorier styrde. Det gällde att satsa för att komma ur politiskt och ekonomiskt kaos. Världsbanken och Internationella valutafonden byggdes upp.
Socialdemokratin hade lämnat idén om socialisering men behöll makten genom samarbetet med den starka fackföreningsrörelsen. De stora statliga företagen genererade resurser till att bygga ut välfärdsstaten. Skolan reformerades och högre utbildning gjordes tillgänglig för alla. Sjukvården byggdes ut, en snabbt växande offentlig sektor blev dragloket i den inhemska ekonomin. Vi talar om ”skördetiden”. Lönerna steg snabbt, vanligt folk kunde köpa bil. Framtidstron blomstrade.
Men den här vågen bröts med 70-talet. Oljekrisen 1973 skakade om och USA fortsatte sitt orättfärdiga krig i Vietnam. Världen trängde sig på, gamla kolonier hade gjort sig fria och kämpade för en demokratisk utveckling. Keynes idéer om den starka staten som lägger allt tillrätta höll inte längre. 1976 fick den amerikanske ekonomen Milton Friedman ”Nobelpriset i ekonomi”. Hans teorier byggde på liberalismens idéer om frihet. Staten skulle dra sig tillbaka, låta marknaden styra. Privat företagande är så mycket effektivare än det statliga eller kommunala.
80-talets nyliberala idéer om individens egen utveckling sköljde över oss. Hela det kommunistiska Östeuropa gjorde sig fritt. Bort med byråkrati och förmyndartänk! Även socialdemokratin påverkades. Det fackligt-politiska sambandet löstes upp. Det blev möjligt att starta privata skolor och vårdcentraler. Stora statliga jättar som Televerket och Posten privatiserades. Förändringen gick nästan svindlande snabbt. Och det var en fantastisk framgångsperiod! Den absoluta fattigdomen i världen minskade snabbt.
Bröts den vågen med bankkrisen 2008? En stor amerikansk bank gick omkull, världens sammanflätade banksystem skakade. Ökad frihet betyder också större skillnader. Överallt i världen ser vi skillnaderna öka mellan den lilla starka grupp som kan ta för sig och den stora majoritet som hamnar allt längre efter. Skillnaden är att vi inte har någon teori att luta oss mot för att skapa den där syntesen mellan gemenskap och trygghet kontra frihet och individualism som vi någonstans längtar efter. Framtiden är, som alltid, höljd i dunkel.