Erik Franssons ledare i GF lördag 4 maj är en riktigt vacker sammanfattning av 1900-talets samhällsdebatt. Det socialistiska århundradet. Marx byggde den filosofiska grunden, andra utvecklade idén om det jämlika samhället. Den var så stark att den prövades i ganska många länder, med olika förutsättningar och olika sätt att tillämpa idén.
Lenin fick möjlighet att genomföra ett storskaligt experiment i det efterblivna Ryssland. Vi vill gärna glömma vilken framgång det hade i början. Den förtryckta befolkningen lyftes upp till människovärde. Jag minns inte nu vem som skrev Arbats barn, men det är en skildring av 20-talet och den första tidens berusande känsla av möjligheter. Hur ungdomar entusiastiskt gav sig ut på landsbygden för att sprida bildning och kultur.
Sovjet var på många sätt ett jämlikt samhälle. Där fanns sjukvård och möjlighet till utbildning för alla. Där fanns pensioner och fungerande social välfärd. Kommunismens förfärliga utveckling under Stalin på 30-talet skrämde resten av världen. Sen vände vi våra blickar mot Kina. Maos revolution lyfte hundratals miljoner bönder ur fattigdom och okunnighet. Med de mest förfärliga metoder.
Av realsocialismen återstår nu Nordkorea och Venezuela, med storskaligt elände för sin egen befolkning. Varför fungerar inte idén om det jämlika samhället i längden? Jag umgicks en tid med en lettisk man som upplevt den kommunistiska tiden. Tyskan var dålig på båda håll, men jag förstod något av vad som för en företagare som han var det grundläggande felet. Ingen fick driva något själv, alla initiativ skulle komma uppifrån. Den som ville uträtta något måste smita bakom ryggen på kontrollerande myndigheter. Det ger ett samhällsklimat av ljugande och fifflande.
Går det att diskutera ett gott samhälle som inte är jämlikt? Människors förutsättningar är så oerhört olika. Kan vi tillåta självhävdelse och självförverkligande för starka individer? Oundvikligt blir de rika och skaffar sig privilegier. Då menar den moderna vänstern att deras vinster måste i alla fall dras in som skatt till staten för att delas ut till alla som inte är lika framgångsrika. Jo, det fungerar i ett slutet samhälle med stängda gränser både för människor och för kapital. I en fri värld flyttar de någon annanstans.
Drömmen om det socialistiska samhället höll inte någonstans. 1900-talets två motpoler var det socialistiska Ryssland och det kapitalistiska USA. Det var till USA som alla ville, där fanns förebilden, utan några som helst jämlikhetssträvanden. Nå, men historien är inte slut. Vi kan väl få fortsätta diskutera.