För många är drömmen om att tjäna stora pengar till en minimal arbetsinsats en utopi. För några är den drömmen en verklighet. Nu senast är det Jimmie Åkessons svärmor som hoppade av SD och blev politisk vilde. I Riksdagen syns hon inte till, men riksdagsarvodet på 62 400 kronor/månaden tar hon ut ändå.
Till det har hon fått ett SJ-kort för första klass till ett värde av 67 300 kronor. Istället för att arbeta med riksdagsfrågor driver hon en massagesalong i Tyresö. Fullt tillåtet av statens regelverk.
Hon har gott sällskap, andra SD-are som Nina Kain, har knappt visat sig i Riksdagen. Även andra har skolkat väl mycket som Pavel Gamov, Johnny Skalin och Hanna Wigh. Säkert finns det en och annan i andra partier som gör likadant, men SD sticker ut.
Efter att SD utan skrupler tagit ut allt vad de kunde i pengar för tomma stolar i kommunerna, ändrades reglerna. När ska staten komma ur den naiva bubblan och göra samma ändring för riksdagsmän?
Vi vill ju tro att samma regler gäller för alla. Om en anställd på ett företag uteblir från jobbet kommer löneavdraget som ett brev på Posten. Det gäller inte i Riksdagen, där kan man sitta hemma i soffan medan lönen flyter in.
Inte är det mycket bättre när man ser på avgångna riksdagsledamöter. Merparten lever på sin riksdagsersättning ganska länge efter att de avgått. Det är i sig i sin ordning, men till skillnad från en ”vanlig” arbetslös, kan de starta företag, plugga eller bara ta ett sabbatsår utan krav på jobbsökande.
Flera av dem har arbete, men till en lägre lön och då får de ”utfyllnad” upp till riksdagsarvodet. Lika regler för alla?
En anställd som startar ett företag förväntas leva på det om denne blir arbetslös även om det bara visar en mindre vinst.
Det är inte många som känner till det, men fler än en har i förtvivlan sett sin a-kassa gå upp i rök för att de haft ett företag som de driver på fritiden. Är du redan arbetslös, glöm att starta företag, det godkänner inte a-kassan.
Men är du riksdagsledamot är det helt i sin ordning.
Arbetslinjens främste förespråkare och motståndare mot ”bidragssamhället”, Fredrik Reinfeldt, utnyttjar systemet fullt ut. Genom att starta ett bolag och lägga all vinst i det, utan att ta ut lön, kan han kvittera ut full riksdagsersättning fram till 2020. Han är bara ett exempel på hur riksdagsmän från flera partier utnyttjar ett system som borde vara stoppat för länge sedan.
Medan en arbetslös helst ska sänka sina lönekrav och ständigt övervakas för att hindras från att fuska, kan personer som har bestämt reglerna själva fuska lagligt och leva gott.
Tycker någon att det är rättvist?