Nu jagar människor fram genom affärsgator och shoppingcentra. Med reklamens blåslampa i ändan. Det gäller att hinna med och svara upp mot reklamens kravfulla budskap: köp, köp, köp. Hinner man se EU-migranterna (”tiggarna”) som ber om lite uppmärksamhet och en gnutta solidaritet? Minns Karl-Bertils julafton!
Apropå solidaritet. Hur kan SD hävda att invandringen är negativ, när vi vet hur de nya svenskarna bidrar till utveckling i vårt samhälle med sina kunskaper och erfarenheter och, inte minst, sin initiativförmåga sitt slit och sitt driv.
Se bakåt hur invandrade människor bidragit till innovationer och utveckling. Årsinvandringen utgör ju en ynka procent av vår befolkning. Detta tillskott behövs för att hävda vår välfärd.
Flyktingströmmarna ute världen må vara stora i antal men är bara en rännil, nån tiondels procent. De flyr inte för ro skull, de flyr undan förtryck. Är inte alla människor värda en varm och ombonad jul? Att vara solidarisk och välkomnande är den bästa julklappen.
Därför blir jag glad när jag nås av Rädda Barnens julkampanj: ”Årets julklapp: Ingenting”. Tack för det!
Många tar nog till sig det budskapet. Istället för att delta i köpfesten skänka en slant till insatser som ger barn det liv som vi här i Sverige ser som självklart – utbildning, mat för dagen, att slippa dödliga sjukdomar.
Utbildning, javisst. Många läsare såg säkert fredspristagaren Malala Yousafzais fantastiska och engagerade tal i Oslo på Nobeldagen. Det handlade om utbildning, den nödvändiga, för att nå utveckling och livskvalitet. Flickors utbildning inte minst. De 66 miljoner flickor som förvägras utbildning på grund av ålderdomliga och stereotypa traditioner eller påtvingad fattigdom.
Hur kan man ha råd med vapen men inte med mat och sjukvård? Hur kan man ha råd att bygga stridsvagnar men inte att bygga skolor, som Malala uppfordrande frågade. Svaret är enkelt: Det är vuxna som tar de besluten, inte barnen.
Människor – vi alla – måste vara modiga och våga ta ställning mot rasism, fattigdom och utanförskap. Som Malala så modigt och självklart kommenterar det faktum att flickor i hennes hemland förvägras utbildning.
Jag hade två saker att välja på, säger hon: tiga eller protestera (och därmed riskera att bli dödad). Hon protesterade och höll på att bli dödad. Men klarade sig och är nu den sanningssägare som behövs för att världen ska bli värdig och solidarisk sina barn och sin framtid.
Nog behöver vi en värdig jul.