Varje normalt fungerande ekonomi ska klara av att hindra arbetslösheten öka om befolkningen årligen ökar eller minskar med någon procent.
I Japan minskar nu befolkningen och därför blir den ekonomiska tillväxten långsammare medan arbetslösheten varken ökar eller minskar.
Men ingen ekonomi klarar sig om befolkningen drastiskt ökar. Allt annat är önsketänkande. Exempel är de tidigare kolonialmakterna som när kolonierna befriades och massor flyttade hem fick långvarig arbetslöshet som följd.
Nu står Sverige inför likande utmaningar genom att hundratusentals på kort tid sökt sig hit eller kommer att söka sig hit på grund av krig eller av andra skäl. Ingen vet hur många som slutligen stannar.
Nu upprepar till leda allianspartierna ekot av företagens lobbyister att vi ska skrota den svenska välfärdsmodellen och i stället skapa låglönesektorer utan anställningstrygghet. Tidigare angavs motivet vara att det skulle ge svenska arbetslösa ungdomar inträde till arbetslivet. Nu att låglönejobben ska gå till flyktingar med dålig utbildning.
Obegripliga förslag har redan antagits som att outbildade ska hjälpa oss andra med våra dataproblem eller som otränade flyttkarlar släpa våra tunga möbler vid flyttningar.
Ofta refereras till USA där enorma löneklyftor och ingen anställningstrygghet påstås integrera invandrare. Men då glöms att invandringen till USA trots allt är begränsad i förhållande till att landet har 320 miljoner innevånare.
Vi kan ändå lära av USA eftersom landet i modern tid, 1945, utsattes för två kraftiga chocker. Då kom dels miljoner tidigare ofta krigsskadade soldater hem, dels infördes i söderns bomullsfält en ny plockmaskin som klarade 40 mans jobb.
För soldaterna gjordes en enorm utbildningssatsning (GI Bill) för över åtta miljoner soldater som lyfte utbildningsnivån och hindrade massarbetslöshet.
Men för de tidigare bomullsplockarna gjordes inget utan man förlitade sig på att de låga lönerna och otryggheten skulle klara dem.
Resultatet blev massflytt till storstäderna i norr och till innerstädernas halvslum som blev helslum. Då skapades USA:s kroniska fattigdoms- och eländesproblem som gått från generation till generation.
Lärdomen från USA är att låglönejobb och slaktat anställningsskydd inte är vägen ur arbetslösheten.
Med Alliansens program riskerar vi att skapa kroniska klass- och rasklyftor som i USA.
I stället borde vi så långt möjligt kopiera den amerikanska GI-vägen och satsa på utbildning på alla nivåer!