På ena sidan i måndagens tidning läser jag upprörda röster som klagar över att servicen på landsbygden försämras. Affärer försvinner, skolor läggs ner. På en annan sida flera röster som förväntar sig att kommunen ska subventionera deras fria val. Ronnie Lundin är orolig för att högstadiet i Fårösund måste läggas ner, som en kedjereaktion på att så många barn på norra Gotland väljer att gå i skola i Visby.
Knäckfrågan är rent filosofisk. Det finns de som menar att summan av alla fria individuella val samverkar till det bästa för hela samhället. Så tänker de som sätter sina barn i skola i Visby eftersom man där finner någon fördel som inte finns i den närbelägna skolan. Men för dem som vill ha kvar den närbelägna skolan torde det vara rätt klart att detta inte håller. Att varje människa bara ser till sitt eget bästa ger inget bra samhälle.
Man påstår att folk är tvungna att flytta till Visby därför att servicen på landet försämras. Egentligen är det tvärtom. Servicen på landet försämras för att så få använder den. Man föredrar att handla i Visby, att sätta sina barn i skola i Visby. Avstånden på Gotland är små och ”alla” har ju bil; just därför är det mycket dyrt för kommunen att ha kollektivtrafik på Gotland, så få använder den.
Borde man inte ha lägre skatt på landet, eftersom den kommunala servicen är så mycket sämre än i tätorterna? Då glömmer man att för basservicen, vatten och avlopp, anslutning till elnätet betalar alla lika. Trots att investeringskostnaden för ett hushåll på landsbygden är många gånger högre än för en lägenhet i Visby till exempel.
Det är bra att den här frågan kommer upp till diskussion: kan jag i alla lägen bara se till vad som är bäst för mig själv eller har jag ett ansvar för det samhälle jag lever i? Jag hoppas att fler vill fundera över den.