Några kommentarer till Ingrid Tunegards välgörande artikel om landsbygden igår. Först en justering: Landsbygdsriksdagen genomförs på Gotland i maj 2016.
I år sker ett omfattande förberedelsearbete som involverar många på ön. Kanske kan det få regionen att inse att en aktiv och genomtänkt landsbygdspolitik är av nöden. Jag håller med Ingrid Tunegard att det är jobbigt med all denna välvilliga retorik, men var är praktiken?
Vill påminna om att det nu finns åtta utvecklingsbolag som arbetar konkret och aktivt. Där retoriken ersatts av praktik. Det började med Heligholm som tog över prästgården i Vamlingbo när den var på väg att gå Suderborna ur händerna. Nygarn och Virudden har blåst liv i de nedlagda skolorna i Östergarn och När.
Slite utvecklingsbolag tog över GEAB:s kontorsbyggnad när de drog till stan. Där pulserar det av aktiviteter. Likaså i Hemse, Lärbro och Ar. På Fårö, där jag själv är engagerad, tog utvecklingsbolaget över den nedlagda skolan och omvandlade den till ett Bergmancenter som nu sprudlar av liv och aktivitet.
Utvecklingsbolagen är ideella och väl förankrade i sin bygd med upp emot 1 000 lokala aktieägare. Utvecklingsbolagen har dessutom sedan något år etablerat ett samarbete med Uppsala Universitet (dess innovationsavdelning) och Campus Gotland som nu ställt en halvtidstjänst till förfogande för projekt om landsbygdsutveckling.
Utvecklingsbolagen är en konkret kraft för landsbygdsutveckling på Gotland. Finns den kraften också på den politiska nivån och i regionen? Åke Svensson meddelade i somras att han vill träffa utvecklingsbolagen och dess paraplyorganisation GUBIS (Gotländska Utvecklingsbolag i Samverkan). En inbjudan kommer väl snart.