Liberalerna, (L), vill lägga ner Arbetsförmedlingen. Det var budskapet som trummades ut när Liberalerna i torsdags förra veckan, den 29 september, presenterade sin budgetmotion för 2017. Liberalerna försökte få myndighetsnedläggningen till något positivt.
Man menade att nedläggningen syftade till att hjälpa de som står längst ifrån arbetsmarknaden. Det må vara en fin ansats. Visst är det konstigt att Liberalerna ägnar åtta år av regeringsinnehav till att missköta Arbetsförmedlingen.
När den äntligen börjar fungera igen ska den läggas ner. Jag vill påstå att sönderslagningen av Arbetsförmedlingen ska ses som en pusselbit i den liberala drömvärld som bara sänkta lägstalöner kan ge. Det är tydligt att Liberalerna, i hård konkurrens med övriga Allianspartier, gör anspråk på att vara Riksdagens främsta lönesänkare.
Så sent som i februari i år klampade Jan Björklund in i den svenska lönebildningen och lovade lagstiftning om fack och arbetsgivare inte förhandlade fram områden med sänkta löner. Liberalernas problem är dock att det är svårt att lagstifta om löner i Sverige. Riksdagen må stifta lagar, men någon roll i lönesättningen har dom inte. Lönerna förhandlas mellan arbetsmarknadens parter.
Det har väl rimligtvis även ha nått fram till Liberalerna. Som ser att en alternativ väg till sänkta löner går via avskaffandet av arbetsmarknadspolitiken. Arbetarrörelsens allmänna sträva att bereda alla medborgare goda livsvillkor har resulterat i att Sverige har en relativt sammanpressad lönestruktur.
Kanske EUs mest sammanpressade. Den samverkar med omställning, effektivisering, och ökad produktivitet. Vilket ger utrymmer för bra och stabila löneökningar. Förutsättningen för det här är dock flera. Svenska arbetstagare har ett antal värn till skydd mot den lönesänkande kraften som en oreglerad marknad innebär.
Till de viktigaste hör ett starkt anställningsskydd, fullsysselsättning, aktiv arbetsmarknadspolitik och bra arbetslöshetskassa. Faller dessa värn kommer också lönerna för stora grupper falla.
Liberalerna har väl kanske insett att Arbetsförmedlingens uppdrag att matcha till jobb också är ett sätt att säkerställa att a-kassan betalas ut på rätt grund. Grunden för a-kassa är att den arbetssökande står till arbetsmarknadens förfogande. Och det är Arbetsförmedlingens uppdrag att kontrollera.
Finns ingen Arbetsförmedling, finns heller ingen fungerande omställning och ingen fungerande a-kassa. Skulle två av löntagarnas värn försvinna skulle stora grupper löntagare få uppleva sänkta relativlöner.