David Lindvall skriver i en ledare den 24/4 2017 att ”Vatten blivit en lyxvara”. Lindvall berör vattenbrist både på Gotland och nationellt, och kommer fram till att problemet kräver en nationell lösning. För Gotlands del kräver det inte någon nationell lösning. Vi behöver inte gå över ån efter vatten.
Vi är så lyckligt lottade på vår ö att det finns i princip hur mycket råvatten som helst (Östersjön, stenbrotten) tillgängligt. Att vi i dag har brist på dricksvatten beror på att den rödgröna majoriteten även i denna fråga varit helt oförmögna att agera.
Tekniken att filtrera bräckvatten har varit mogen i flera år, men majoriteten har fram tills nyligen hårdnackat hållit fast vid att leta efter grundvatten (som är en bristvara). Jag kan bara spekulera i varför man gjort på det sättet, men det får jag återkomma till en annan gång. Glädjande är i alla fall att den S-märkte skribenten förstår konsekvenserna av dricksvattenbristen, både ur ett näringspolitiskt och ur ett utvecklingsmässigt perspektiv.
Sedan regionfullmäktige tog den senaste Vatten- och avloppsplanen 2014 har den rödgröna majoriteten slarvat ytterligare drygt två år, och vi kommer att ha fortsatt dricksvattenbrist de närmaste åren.
David Lindvall har möjlighet att bearbeta sina partikamrater från insidan. Kanske det vore finurligt att lämna samarbetet med V och MP?