Frågan är om inte Sverigedemokraternas väljare är de största idealisterna. Självfallet inte i flyktingfrågorna men i övrig ekonomisk politik. I en stor undersökning har forskarna Olle Folke, Torsten Persson och Johanna Rickne nyligen visat vilka som röstade på Sverigedemokraterna 2014. Där framgår att väljarna dominerades av sådana som kallas för outsiders i samhället det vill säga folk utan eller med otrygga jobb. Personer som ofta hade förlorat fast fotfäste på arbetsmarknaden. Med andra ord samhällets förlorare. En grupp som framför allt växte under alliansregeringen 2006 till 2014 som ju leddes av Moderaterna. En regering som gav jobbskatteavdrag åt de med bra jobb och sämre ekonomiska villkor till övriga vilket vidgade gapet i disponibel inkomst med 20 procent mellan vad forskarna kallar insiders på arbetsmarknaden och outsiders. Väldigt stora grupper outsiders fick också försämrad anställningstrygghet, försämrad a-kassa och försämrad sjukförsäkring. Trots dessa käftsmällar uppger majoriteten av SD:s väljare efter årets val att de gillar Moderaterna och helst vill se en moderatledd regering. Flyktingfrågan kan spela roll eftersom många av dem konkurrerar med andra outsiders på samma arbetsmarknad. Men mot detta talar att i denna fråga ligger S och M så nära varandra.
Outsiders fick vidare de otrygga jobben utan anställningsskydd och många drabbades av försämrade arbetstider och allt mindre inflytande över sina arbeten. Trots detta upprepar samhällets olycksbarn att de vill ha en M ledd alliansregering. Är man självplågare eftersom med en moderatledd regering väntar ytterligare skatteavdrag för de redan besuttna, hårdare regler för outsiders när det gäller sjukförsäkring, a-kassan och hård lönepress nedåt. Och inga högre skatter för kapitalägare eller andra i med mångmiljoninkomster
Stödet för M från samhällets olycksbarn kan liknas vid de stora utsatta grupper som gav Trump makten. Nu riskerar där många miljoner att förlora rätten till sjukvård samtidigt som jättestora skattesänkningar gick till rika kapitalägare. Under alliansregeringens åtta år skedde nedläggning av 100 000 ofta tidigare trygga arbetsplatser framför allt utanför storstäderna. De regionala klyftorna ökade. Som en effekt av det passiva sätt alliansregeringen parerade finanskrisen. Med en ny alliansregering finns uppenbar risk att klyftorna ökar i samhället vilket igen skulle drabba många SD väljare hårdast men samtidigt öka partiets väljarbas.