Hanna Westerén (S) skriver (Gotlands Folkblad 31/1) bland annat att ”för en seriös moderatpolitiker som Jesper Skalberg Karlsson borde det komplicera tillvaron att aktivt samarbeta med Sverigedemokraterna”. Det är en medveten misstolkning av den senaste veckans medierapportering, och kräver en seriösare debatt än vad rubrikerna vill ge sken av.
Med en alliansbudget skulle Sverige få minst 2 000 fler poliser, betydligt mer pengar till försvaret och mer undervisningstid i skolan. Sverige har inte råd med att vi väntar på att få dessa reformer på plats.
Vad är det då Hanna Westerén (S) är bestört över i sin debattartikel? Jo, att Anna Kinberg Batra sagt att Moderaterna ska söka stöd för vår politik hos alla riksdagspartier i enskilda frågor där förutsättningar finns. Det är så vi redan nu kan genomföra så mycket som möjligt av den politik som skulle bygga Sverige starkare.
Det är inte revolutionerande. Den av energiministern Ibrahim Baylan (S) ledda Energikommissionen har ledamöter från Sverigedemokraterna. Under hösten anordnade Ardalan Shekarabi (S) både debatter och protester för att få (SD) att rösta på regeringens förslag till nya upphandlingsregler. 2013 fällde Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet delar av alliansregeringens budget tillsammans med Sverigedemokraterna.
Kort sagt verkar strategin från (S) vara att söka stöd från (SD) i frågor där det finns chans att de röstar med (S). Och samtidigt skuldbelägga Moderaterna för att även vi vill få igenom vår politik. Det är en härskande teknik. För inte kan det vara så att Socialdemokraterna menar allvar med att det är ”legitimering av mörka krafter” när (SD) röstar med Alliansen, men helt normalt och rentav progressivt när de röstar med Socialdemokraterna?