Vad är det egentligen de vill, de som så ivrigt kritiserar decemberöverenskommelsen, nu senast Mats Linder i GA? Har de glömt eller vill de inte låtsas om hur situationen såg ut innan julklapparna delades ut och mandeln hittades i gröten?
Har de glömt hur Sverigedemokraterna använde en långt utdragen presskonferens inför beslutet om statsbudgeten till att tala om ett enda ärende, det enda de ville lägga all kraft och uppmärksamhet på: invandringen. Deras fagra tal om annat visade sig vara just prat och inget annat. Att låta pensionärer få samma skatteavdrag som yngre talade de gärna om, höjd a-kassa också. Sedan stödde de Alliansens budget och såg därmed till att de förslagen inte gick igenom.
Enfrågepartiet SD upprepade sig sedan i partiledardebatten i januari, det är enbart invandring och integration deras politik handlar om. I vilket tonläge och med vilka ord råder just nu inbördeskrig om i partiet.
Decemberöverenskommelsen kom till för att bryta det parlamentariska dödläget och se till att Sverige kan regeras utan att ett trettonprocentsparti med en enda prioriterad fråga dikterar villkoren. Nu låter det som om alternativet varit en blocköverskridande koalitionsregering. Eller en minoritetsregering som samarbetar i enskilda frågor. Som om inte de dörrarna var rejält tillbommade då i december. Som om det aldrig gjorts några sturska uttalanden om att det minsann inte skulle ges något stöd åt socialdemokrater.
Moderatledaren Anna Kinberg Batra får nu ta emot hård intern kritik. Frågan är hur kritikerna menar att hon skulle ha gjort. Satsat på ett nyval med ett troligt resultat mycket nära det som redan fanns? Eller på en borgerlig regering som snart hamnat i samma läge som Stefan Löfven: dansa efter SD:s pipa eller falla? Ibland är minnet kortare än ett halvår.