Den nya regionledningen rivstartade med en del nya beslut efter tillträdet. Mycket finns att säga om det, bland annat att man inte alls tar hänsyn till att några nämnder drabbats av kostnader man inte kunnat förutse och därför kommer att gå med minusresultat. Det nya minoritetsstyret är väldigt tuffa och vägrar låta dem gå med underskott.
I sig förståeligt att man vill hålla nere kostnaderna, men det slår hårt mot dem det drabbar. Då blir det ännu mer anmärkningsvärt att man petar sjukvårdsdirektören Maria Dalemar med de konsekvenser det får. Hennes förordnande skulle ha gått ut i augusti, men man väljer att avpollettera henne med en årslön.
Hur tänkte man där? Ge henne tre till fyra fler betalda månader än hon skulle ha haft om man bara låtit förordnandet gå ut? De pengarna hade gjort bättre nytta i de nämnder som går med underskott. Alliansstyret kan heller inte ha missat att just sjukvården har gått med underskott i många år. Redan 2005 var det underskott och dåvarande sjukvårdsdirektören Henriksson avgick, efter hårda sparkrav. Sedan har tre till försökt få bukt med underskotten men misslyckats. Och så Dalemar tills idag.
Man kunde kanske ha haft is i magen och inväntat att hennes förordnande gått ut och istället gått till botten med orsaken till de ständiga underskotten. För de flesta inser nog att sjukvården har varit, och är underfinansierad, mycket beroende på vårt ö-läge med för få skattebetalare för ett eget sjukhus. Något vi måste ha, just på grund av vårt ö-läge.
Alliansen börjar med ett magplask. Vi får verkligen hoppas att det inte blir flera. Tyvärr verkar det inte så i dagsläget.