Den stora nyheten efter lördagsintervjun i radions P1 med Stefan Löfven nyligen var att förbjuda mobiltelefoner i klassrummen under lektion.
I sak kan jag hålla med. Egentligen en självklar fråga som man blir förundrad över att skolan inte själv lyckas lösa.
Men är det sådana budskap svenska folket vill höra från socialdemokraternas ledare? Knappast. Efter partikongressen borde han varit konkret om framtiden, i vart fall visionär.
Men kongressen var sammantaget rätt mesig. Mantrat skola, jobb och omsorg, med tonvikt på jobben återupprepades. Men hur nå dit? Man måste prestera en trovärdig politik som berör människor i små omständigheter. Och inte bara de som finns i mittfåran.
En gång i tiden tog socialdemokratin okonventionella och kraftfulla grepp för att bygga Välfärdssverige. Men idag?
Visst har världen och förutsättningar förändrats, men det hade de på den tiden också. Jodå, man är låst just nu i en svag regering och med historiskt låga opinionssiffror. Men förbud mot mobiltelefoner lär inte ändra opinionssiffrorna.
Har Stefan Löfven rätt folk runt sig kan man undra. Den grå Erlander vågade ta till sig Palme på sin tid. Det finns sådana krafter också idag om man ser sig runt och har blicken. Som det nu ser ut blir det svårt att ta sig ur 30-procentträsket.
Nu får vi hoppas på det svenska damlandslaget i fotboll istället. Genom ett målmedvetet arbete under många år har damfotbollen fått status och ett brett intresse. VM i fotboll som nu genomförs i Kanada får välförtjänt uppmärksamhet.
Samtidigt som skandalerna i Fifa hopat sig, till slut så mycket att envåldshärskaren Sepp Blatter fann för gott att lämna arenan. Han borde ha fått rött kort för länge sen. Ta till exempel uttalandet att damerna borde spela i tajtare kläder för att locka publik. För att gubbarna ska få glutta på runda former istället för runda bollen. Man häpnar, men förvånas inte.
Damfotbollen utvecklas ständigt kvalitetsmässigt. Publik och media strömmar till. Stjärnor stiger fram. Landslagets tränare Pia Sundhage får alltmer respekt för sin person. En timmes intervju i TV nyligen var en njutning att se och höra. Så mycket klokt och rättframt. Även om den manlige intervjuaren plumpade några gånger.
Personligen blir jag dessutom glad att Pia Sundhage kommer från min barndomsbygd (Ulricehamn). Sedan har hon målmedvetet arbetat sig upp som spelare och ledare. Med teknik, klokskap och dj-ar anamma.
Vad har då detta med Stefan Löfven att göra? Att det går att förändra och att skruva upp intresse och engagemang för något en bred allmänhet inte trott på.