Förra veckan hade tidningen Expressen en granskande artikelserie om en privatägd gynmottagning i Stockholm. I artikelserien framkom alvarliga misstankar mot kliniken.
Frågan Expressen ställer är om klinikens läkare skär i kvinnor i onödan? Bland annat menade Expressen att statistiken visar att kliniken mycket oftare än andra jämförbara kliniker i Stockholm hittar något som behöver klippas, skäras eller brännas bort i kvinnor.
Bakgrunden är att klinikens verksamhet är en del av ”Vårdval Stockholm” som ingår Alliansstyrda Stockholms läns landstings starkt marknadsinfluerade vårdsystem. I ”Vårdval Stockholm” är hörnstenarna fri etableringsrätt och slopat remisskrav.
Patienterna är konsumenter av vård som privata aktiebolag initierar och levererar. Räkningen går till skattebetalarna via landstinget. Kliniker ersätts enligt fastslagen prislista. Där fler och mer komplicerade ingrepp ger kliniker mer pengar. När det gäller den granskade kliniken finns dessutom ”prestationsbaserad ersättning” till läkarna. Fler dyrare patienter, förlåt - konsumenter, ger gynekologerna högre lön. Huruvida kliniken har låtit ersättningssystemet påverka eller styra vård och ingrepp till kvinnor i Stockholm får den utredning landstingen nu tillsatt visa.
Kliniken förnekar alla anklagelser. Ingen bör dock vara förvånad av att exempel som detta dyker upp. Jag tvekar inte en sekund om att även privata utförare av vård och omsorg värnar patienter i lika hög utsträckning som de offentliga. Men jag är också lika säker på att vinstmaximering, lön och aktieutdelning påverkar.
Vården blir inte nödvändigtvis sämre. I samma stund som den blir mer komplicerad blir den ju också mer lönsam för kliniken. Och mycket dyrare för skattebetalarna.
Marknadslösningar hör inte hemma inom skattefinansierad hälso- och sjukvård. Och det handlar inte om moral. Utan om att jag värnar det skattefinansierade svenska systemet. Utvecklingen är systemhotande. Om detta skrev jag här på samma plats, redan den 19 oktober förra året.
Om att marknadens tillväxtskapande potential vanligtvis är positiv men i välfärdssektorn lätt blir till en förstörande kraft. Det är ju inte konsumenten (patienten) som betalar för vården, kostnaden utgör ingen begränsning för konsumtionen.
Patientens kunskapsunderläge gör att föreslagna insatser och behandlingar inte ifrågasätts. Vården blir inte bara onödigt dyr. Den blir ofta onödig.
Min misstänksamhet delas av samtliga svenska privata försäkringsbolag som säljer sjukvårdsförsäkringar – inga betalningar till vårdgivare innan försäkringsbolagets egna läkare granskat underlag och förslag på vårdinsatser. Kostnadskontroll i from av ökad byråkrati.
Är det verkligen dit vi vill ta svenska hälso- och sjukvård?