Det finns flera förklaringar till att Trump vann det amerikanska presidentvalet förra året. Ingen enskilt avgörande faktor går att peka ut. En sak som dock inte går att komma runt är hur USA fördelar sitt ekonomiska välstånd över befolkningen.
USA:s BNP per capita är cirka 20 procent högre än Sveriges. Den fattigaste delen av USA:s befolkning skulle alltså kunna ha inkomster och levnadsstandard 20 procent över motsvarande del av den svenska befolkningen. Men så ser det inte ut.
Istället är USA ett land med stora klyftor. Och de växer. USA har alltid varit ett bra land för de rika. Det nya är att det också har blivit dåligt för den breda medelklassen.
Sedan år 2000 har medelklassen som grupp inte haft några reallöneökningar. Den amerikanska medelklassen krymper allt mer. Den har bildligt talat ramlat ner i inkomstklyftan.
Istället har konsumtionen sedan decennier tillbaka hållits i gång av billiga krediter. Och det tog en ände med förskräckelse i och med 2008 års finanskris. Det är mot bakgrund av denna utveckling som vi måste förstå Trumps valframgång. Trumps retorik har slagit an hos breda folklager som ser sitt materiella välstånd erodera.
Vilka faktorer är det då som skapar ett samhälle med stora inkomstklyftor och en krympande medelklass? Klart är att svaga fackliga organisationer och låga minimilöner ger stor lönespridning, det vill säga många som arbetar till låga löner.
Ett skattesystem där rika betalar låg skatt och som erbjuder många kryphål ger mindre samhälleliga resurser att fördela och låg kvalité på offentligt finansierad skola och välfärd. Sammantaget ger dessa faktorer stora klyftor och låg social rörlighet.
Trumps politik kommer å andra sidan, trots retoriken, förstärka de redan växande klyftorna. Obamas sjukvårdsreform har han planer på att radera ut. Han har lovat de redan rika, stora skattesänkningar. Och minimilönen på drygt 5 dollar i timmen kommer han förklarat sig ovillig att höja.
Den 20 januari 2009 tillträdde Barak Obama som president. Presidentens makt är begränsad, men Obama hade chans att vända utvecklingen till ett mer jämlikt samhälle. Men han tog den inte.
Och klyftorna fortsatte växa, vilket bäddade för Trumps valseger åtta år senare. Från ett strikt vänsterperspektiv är hyllningarna av Obama därför förvånande. Och säger väl mer om tiden vi lever i än om Obama som president.
Senatorn Bernie Sanders lyckades inte bli Demokraternas presidentkandidat.
Det han däremot lyckades med var att återigen väcka liv i den slumrande vänsterrörelse som på allvar kan formulera en politik och ett folkligt stöd för minskade klyftor.