Jag förstå inte hur den styrande alliansminoriteten tänker, när de ställer nämnder som äskar mer pengar för att kunna hålla budget inför kravet att inte gå med underskott med bara två månader kvar att spara på.
När nämnder begär extraanslag finns det egentligen tre vägar att gå. Man kan ge dem pengarna, eller säga nej på två olika sätt.
Frågan är hur de olika nej-sätten kan tolkas av nämndledningar och vilka följder de kan få.
De rödgröna har under förra mandatperioden återanvänt Nypelius frikortssystem. Det innebär att nämnderna inte får några extrapengar, men att underskotten de redan dragit på sig ändå accepteras och balanseras i bokslutet.
Detta fungerar bra så länge det finns ett överskott att balansera mot och så länge underskotten kan förklaras med ökade kostnader nämnden inte kunnat förutse.
Man kan också tolka ett sådant beslut som att regionfullmäktige tar över ansvaret för underskottet, vilket inte är mer än rätt då det är fullmäktige som satt budgetramarna.
Det nej-sätt som de borgerliga drivit under förra mandatperioden och som nu också blev beslutat under torsdagens regionstyrelsemöte, innebär att nämnden inte får något tillskott, men även att nämnden åläggs att hålla sin budget, med bara två månader kvar av året. Allt ansvar läggs på de som styr nämnden, och regionstyrelsen tar tydligt avstånd.
Men vilka följder kan de olika sätten att säga nej få? För att tydliggöra tänker jag försöka mig på ett exempel.
Sommaren 2010 upptäckte en bilist att en ambulans med blåljus närmade sig snabbt bakifrån. Då de körde på en enfilig vägsträcka med vajerräcken fanns det ingen möjlighet för ambulansen att köra om.
Bilisten gasade då på tills vägen gav möjlighet till omkörning, allt för att påskynda ambulansens färd. Precis efter ambulansen körde en MC-polis, vilken stannade bilisten som blev både bötfälld och av med körkortet på grund av fortkörningen.
Att socialnämnden och hälso- och sjukvårdsnämnden går med underskott är inte bra. Det är det inte heller att köra för fort. Men nämndernas underskott har räddat liv, och den tanken hade föraren också då han gasade på.
Är det då klokt att straffa nämndledningar och fortköraren när deras handlande beror på att de värnar människors liv och hälsa?
Hur tänker en bilförare nästa gång samma sak inträffar?
Nej, jag vill inte betala flera tusen i böter och absolut inte bli av med körkortet, så jag håller hastighetsbegränsningen även om det dör någon där bak i ambulansen.
Hur resonerar nämndledningarna då de i slutändan kan bli personligen ekonomiskt ansvariga för underskotten?
Nej, jag vill inte riskera att betala flera tusen i skadestånd och absolut inte riskera mitt fritidsintresse som politiker, då är det nog bättre att jag nekar utomlänsvård, dyra mediciner eller nya beslut om LSS-åtgärder.
Nej det är inga bra signaler den nya minoriteten och Sverigedemokraterna sänder ut, och jag hoppas nämndledningarna väljer liv före ekonomi.