I dag fattar riksdagen beslut om vårbudgeten. Det innebär elddopet för den så kallade Decemberöverenskommelsen som säkerställer att vårt land kan styras även efter ett valutslag som det vi väljare levererade i höstas.
Det är ett problem för de borgerliga partierna och främst för oppositions- och moderatledaren Anna Kinberg Batra att minnet är så kort hos många förståsigpåare.
Tre före detta direktörer, varav en blivit centerpartistiskt kommunalråd, dömde häromdagen ut Decemberöverenskommelsen och tycker att (de borgerliga) partierna ska samarbeta med Sverigedemokraterna i stället.
De tre näringslivsföreträdarna ger uttryck för att det skulle gått bra för rikspolitikerna att ”kompromissa fram ett regeringsunderlag som bättre matchar vad en majoritet av folket har röstat på”.
Hur då? Allianspartierna gav tydligt besked att de inte ville stödja någon rödgrön socialdemokratiskt ledd regering. Alliansen blev till antalet mindre. Ett nyval hade med stor sannolikhet gett ett liknande resultat som höstens val. Valutslaget ställde politikerna i en svår situation. De hittade ett sätt att lösa det.
Det finns en hel del att kritisera Anna Kinberg Batra för, förutom den moderata politiken, bland annat hennes irriterande vana att hela tiden tala om att hon vill vara tydlig och sedan leverera svar höljda i dimma.
Men inte är hon så dum att hon inte inser att hon inte kan lita på Sverigedemokraterna. Det är inte stort mer än ett halvår sedan partiet deklarerade sin mycket tydliga avsikt att vara ett enfrågeparti som vill styra landets politik i invandringskritisk riktning.
Uppenbarligen har de borgerliga partierna misslyckats med att förklara innebörden av Decemberöverenskommelsen. Det gäller i någon mån också de rödgröna. Något krav på att den ska rivas upp finns ändå knappast från det hållet. Hittills har ingen levererat någon bättre modell, ingen fungerande modell överhuvudtaget. Vårt land måste kunna styras utan diktat från ett enfrågeparti.