Nyligen var det en av dessa många FN-dagar som påminner om allehanda angelägna frågor i vår värld. Denna gång FN:s urfolksdag (9 augusti).
Något bortglömt är det nog att det fortfarande finns många urfolk i världen. I vår globaliserade värld där nivelleringens våg annars brutalt drar fram och riskerar kapa bort det som sticker ut.
Men fortfarande finns ursprungsfolken kvar, tack och lov. 300 miljoner människor i 70 länder. I minoritet, men i Bolivia, Guatemala och Peru är de hälften eller mer av innevånar-na. I USA bor 1,6 miljoner ursprungsfolk – indianer, inuiter (eskimåer) och hawaiianer. Ursprungsfolk finns i alla världsdelar – flest i Asien, minst i Europa.
Samerna i norra Europa är ett av flera tusen ursprungsfolk i världen. Som alla har de gemensamt att de genom alla tider levt på samma plats innan områdena invaderades eller koloniserades.
Karaktäristiskt är en egen kultur, ett eget språk och egna sedvänjor som skiljer sig från samhället runt omkring.
Ursprungsfolken har genom historien förtryckts. Mark har beslagtagits, folk har tvångsförflyttats, kulturen har undertryckts. De har fallit offer för rena folkmord. Varför, kan man fråga sig?
När dessa folk representerar människans ursprung som bevarar kultur, traditioner och unik kunskap om natur och läkekonst. Men de marginaliseras och deras situation försämras ständigt.
Allt detta finns hos vårt eget ursprungsfolk, samerna. som verkar med sin näring och kultur i sitt land, Sápmi, i Sverige, Norge, Finland och Ryssland (Kolahalvön). Solens folk.
Totalt cirka 80 000, varav 20 000 i Sverige. Närmare 10 000 lever av renskötsel, varav 2 500 i Sverige. Samerna drabbades mot slutet av 1800-talet av den biologiska rasismen och senare av den skrämmande historien med det rasbiologiska institutet i Uppsala. En stor svart fläck i vårt lands historia.
Likaså har samerna successivt trängts undan av storsamhällets exploatering av renbetesland genom skogsbruk, gruvhantering och vattenkraftutbyggnad. Också rovdjurspolitiken drabbar renskötseln.
Samerna har sin egen ”riksdag” – Sametinget – men tämligen tandlös för att stå emot storsamhällets framfart och samepolitik.
Det ursprungliga och genuina har alltså successivt fallit offer för den heliga utvecklingen. Vad nu den egentligen är, vad den står för och vad människan vill med den. Är det vi ser runt omkring oss idag dit vi verkligen vill?
Kan det rent av finnas något positivt, värdefullt och eftersträvansvärt med det ursprungliga, naturliga och genuina. Det kan finnas anledning att reflektera över Vasaloppets devis ”I fäders spår för framtids segrar”.