Bernie Sanders, senatorn från Vermont, som slogs mot Hillary Clinton i ett försök att bli Demokraternas presidentkandidat i det amerikanska presidentvalet förra året, refererar ofta till Sverige som en förebild.
Det är kanske naturligt, med tanke på att de politikförslag Sanders vill se genomförda i USA är sådant som sedan länge är uppbyggt och en väl integrerad del av det svenska samhället. Sanders gick bland annat till val på förbättrat socialt skyddsnät, allmän hälso- och sjukvård, avgiftsfria studier på högskola och minskad inkomstspridning genom höga minimilöner.
Det är bra politik. Det intressanta är dock inte att Sanders, och den vänsterrörelse han är en del av, hämtar inspiration i klassisk nordisk välfärdspolitik. Det intressanta är att de lyckats förnya den.
Den blev universell och modern på samma gång. Sanders har sysslat med politik i stort sett hela sitt vuxna liv. Medlem i Demokraterna blev han dock först år 2015. Och på rekordkort tid lyckades han bli den enda av Demokraternas presidentkandidater som hade förmåga att ge Hillary Clinton en match. Det är klart att USA:s gigantiska samhällsklyftor gav Sanders en politisk hävstång, men det är inte den huvudsakliga förklaringen till Sanders framgång.
Istället lyckades han att förklara för miljoner amerikaner att USA:s sociala problem och orättvisor inte var av gud giva utan ett direkt resultat av politiska beslut tagna av människor i ledande ställning.
Sanders spelade inte på statsmannamässighet när han med uppkavlade ärmar, rufsigt hår och knuten näve förklarade sig företräda medelklassens egenintresse. Och det med klassisk nordisk socialdemokratisk politik.
Öppet sökte han konflikt både med storfinansen och med Demokraternas historiska flathet mot sociala klyftor. Genom att täppa till kryphål i skattelagstiftning skulle storföretagen få bidra med ett tusen miljarder dollar i nya skatteintäkter. Detta skulle användas till välfärdssatsningar och infrastruktur. Nu blev det tillslut Trump som vann det amerikanska presidentvalet.
Till det finns en hel uppsjö av förklaringar. Helt klart är dock att Trumps kraftiga angrepp på vad han beskrev som ett etablissemang och en politisk elit gick hem i de amerikanska stugorna. Ett politiskt grepp som vi sett högerpopulister använda allt oftare även i Sverige.
Detta bör av svenska Socialdemokrater bemötas med att än hårdare gå i opposition mot Sveriges växande sociala klyftor. En vänstersväng i klassisk mening med politik som gör det tydligt att Socialdemokraterna företräder arbetar- och medelklassens egenintresse. Sanders förlorade aldrig mot Trump.