Den senaste veckan har dominerats av Hanna Wighs avhopp från Sverigedemokraterna och de anklagelser som hon för fram mot en av partiets toppar.
Även om jag ogillar Wighs politiska åsikter ska hon som möjligt brottsoffer behandlas respektfullt. Men som så ofta med sådana här fall är det svårlöst då ord står mot ord och då övergreppet ska ha skett för flera år sedan blir det svårt att bevisa.
Men det här och andra händelser sätter en nagel i ögat på SD. Flera avhoppare vittnar om sexövergrepp eller att när de påtalat saker som fiffel i bokföringen, har de avfärdats eller till och med petats.
De bokstavstroende kommer inte att påverkas, men de som tänkt sig rösta på SD för att ”röra om i grytan” får sig nog en tankeställare. Partiet som skulle få bort fusket visar sig själva vara värre än alla andra.
En person vittnar dessutom om att Jimmie Åkesson inte vill veta om misstankarna utan ger tillbaka papperen utan att titta på dem. ”Jag vill inte veta”, ska han ha sagt.” Det kan förklara att han så ofta i intervjuer säger att han inte vet något när obekväma saker dyker upp. Ledaren ska hållas ovetande, för säkerhets skull, verkar vara SD:s ledmotiv.
Det påminner lite om ”den store ledaren” Stalin. Under utrensningarna var folket förtvivlade. ”Om bara Stalin visste skulle vi inte sitta här”, var ganska vanligt att man sa i lägren. Eller ”den andre store ledaren” Hitler, som överlät besluten om koncentrationslägren på sina underordnade. Hans namn fick inte synas.
Nu är det här ganska långsökta jämförelser, men det finns en likhet som man delar med många andra grupper. Sektbeteendet, något som Wigh också nämner i intervjun i TV.
Egentligen skiljer sig inte SD mycket från sekter som Scientologerna där avhoppare baktalas, hotas och på alla sätt ska tryckas ner. Att avhopparen kan ha rätt finns inte i sektmedlemmarnas tankar.
SD säger sig värna kvinnor, men här värnar man den misstänkta gärningsmannen. På SD närstående sajter hatas, hotas och kastas det ut påståenden om Wigh. Hur hon ljuger, är en förrädare, ja till och med att hon är utsänd av Fi för att undergräva SD (sic), medan toppolitikern inte alls skulle kunna göra något dumt.
Om en mörkhyad man varit misstänkt har tonläget varit helt annorlunda. Då är kvinnan offret medan mannen är dömd innan rättegång.
SD har ett nollbeslut om rasism. De skulle akut behöva en nolltolerans mot kvinnohat också. Det visar deras partikamraters kommentarer om Hanna Wigh. Allt medan Åkesson slår ut med armarna med ett ”Jag vet inte”.