Hej Björn Jansson!
Med stort intresse läste jag ditt inlägg på Gotlands Folkblad-sidan i lördags, det om ”försummelserna” speciellt då transporterna, en fråga som jag kämpade med de sista 27 åren av arbetslivet. De tyngre transporterna, inte småpaketen.
Och jag tycker att du inte riktigt tänkt till när du skriver:
”När det gäller godstransporter så har de långväga transporterna ökat på lastbil, när det står stor kapacitet outnyttjad inom sjöfarten. Gods till sjöss skulle avlasta trafikbelastningen på landsväg”.
Jovisst Björn, det är bara det att sjötransporterna går inte hela vägen, de går från kajkant till kajkant.
Det måste till hjultransport för biten - lång eller kort - från tillverkares produktionsställe till kajkanten, liksom från kajen till mottagare eller konsument. Och så omlastningarna med sin ibland våldsamma kostnad.
Jag minns när vi fick leveransen av Södervärnshallens betongtakbalkar, de var tjugosju meter långa och sju ton tunga. Då krävdes långtradare och poliseskort för att köra på fel sida om vägskyltarna!
Vi som hade ansvaret för de tunga transporterna hit, såg det som en fantastisk reform när godset kunde gå på långtradare från tillverkare till mottagare. Utan omlastningar!
Och nu är det så att våra transporter har lösts tekniskt, men ekonomiskt finns ännu alltför många kurvor att räta