När ROT-avdraget infördes 2008 beräknades kostnaden för statskassan till 3,5 miljarder kronor. Sedan dess har utbetalningarna mångdubblats. Förra året, 2015, betalade Skatteverket ut 19,9 miljarder kronor i ROT-avdrag.
Skattebetalarna matade en gökunge. Det var mot bakgrund av det som regeringen inför 2016 sänkte ROT-avdraget från 50 till 30 procent.
RUT-avdraget har också ökat men inte på långa vägar lika mycket. RUT-jobb som städning och barnpassning är konsumtion medan ROT-jobb som renovering och tillbyggnad är skattesubventionerad förmögenhetsuppbyggnad. Det är fullt förståeligt att branschen slåss för att behålla ROT-avdraget.
Det är inget fult med egenintresse. Särskilt om egenintresset sammanfaller med samhällsintresset. Då blir det oftast bra politik. Men vart finns samhällsintresset av ett ROT-avdrag på 50 procent? Tja, argumenten från de som motsatte sig sänkningen handlade oftast om att svartarbetet skulle öka och sysselsättningen skulle minska. Kanske med så mycket som 8 000 helårsarbeten. Även om siffran är i överkant, så kommer sänkningen av ROT-avdraget leda till minskad efterfråga. Men Sverige är inne i en stark byggboom, så några 8 000 extra arbetslösa byggnadsarbetare lär vi inte ha fått.
Och visst är det ett större samhällsintresse att dessa byggnadsarbetare bygger flerfamiljshus som svar på bostadsbristen än lyxrenoverar kök och badrum. Och de miljarder som kommit statskassan till del genom ROT-minskningen stannar inte där. Utan blir till offentliga investeringar och konsumtion någon annan stans. Med positiv sysselsättning som följd.
Argumentet om ökat svartarbete är kanske det vanligaste. Det innehåller viss sanning men bygger till största delen på en missuppfattning över vart svartarbete och annan ekonomisk brottslighet uppstår.
Argumentet utgår från att svartarbete är en överenskommelse mellan köpare och säljare av en tjänst. Att ”utan kvitto” och ”rostfritt” är en del av tjänstens villkor som både säljare och köpare är införstådda med. Så ser verkligheten inte ut. Skatteverkets så kallade skattefelskarta visar att merparten av svartarbetet sker dolt i företaget.
Köparen, som kan vara både privatperson, annat företag eller det offentliga tror sig köpa en vit tjänst med kvitto och allt.
Via upplägg med bemanningsföretag och entreprenadkedjor trollar företaget bort intäkten, behåller skatten själv och frigör pengar till svarta löner. Och mot detta upplägg hjälper ROT-avdraget föga. Ekonomisk brottslighet är ett gissel, men det finns billigare och bättre lösningar för lagstiftaren att ta till.