Det svenska utbildningssystemet har problem. Det kan ju knappast undgÄtt nÄgon. Skolans problem har legat högt pÄ den politiska dagordningen under lÄng tid. Senaste Ären har dock kunskapsresultaten förbÀttrats nÄgot.
Kunskapen i kÀrnÀmnen hos svenska niondeklassare bedöms nu i stort sett ligga i nivÄ med genomsnittet inom OECD. Fortfarande presterar vi dock sÀmre resultat Àn vÄra nordiska grannar. HÀr finns tvÄ aspekter som Àr sÀrskilt intressanta för svensk arbetarrörelse.
TillgÄngen pÄ vÀlutbildad arbetskraft Àr grunden för att Sverige Àven fortsatt ska kunna ha en konkurrenskraftig ekonomi. Men ocksÄ att skolan idag inte klarar sitt kompensatoriska uppdrag.
IstÀllet förefaller det som att den svenska skolan idag till stor utstrÀckning reproducerar klassamhÀllet. Enligt regeringen lÀmnade Är 2014 mer Àn 13 procent av eleverna grundskolan utan gymnasiebehörighet. För elever vars förÀldrar endast har förgymnasial utbildning var det nÀstan 44 procent som inte fick behörighet till gymnasieskolans nationella program.
I dag Àr gymnasieskolan en mycket viktig nyckel i att skapa ett rÀttvist samhÀlle och arbetsliv. SamhÀllet har av förklarliga skÀl mycket svÄrt att kompensera för de som inte lyckas ta sig in och igenom gymnasiet.
DÀrför Àr det mycket glÀdjande att den socialdemokratiska regeringen lagt om inriktningen pÄ skolpolitiken och nu identifierat skapandet av en jÀmlik skola som en av skolans viktigaste framtida utmaningar.
Tiden fram till 20-Ă„rsĂ„ldern mĂ„ste betraktas som en investering i framtida produktivitet. Utbildning Ă€r för samhĂ€llet vĂ€l investerade pengar. Skolans problem kan dock inte reduceras till en resursfrĂ„ga. Flera lĂ€nder som till exempel Estland och Polen lyckas ge sina 15-Ă„ringar bĂ€ttre kunskaper trots knappare resurser. Ăven hĂ€r Ă€r regeringen pĂ„ rĂ€tt vĂ€g som insett att en jĂ€mlik skola krĂ€ver en statushöjning av lĂ€raryrket.
Arbetsmarknadens krav pÄ utbildad arbetskraft tycks vara stÀndigt ökande. DÄ kan det tyckas som ett naturligt steg att göra gymnasieskolan obligatorisk. I sak har jag inga invÀndningar mot det.
Men, de elever som idag inte söker sig till gymnasiet, eller hoppar av, Àr till stor utstrÀckning samma elever som inte heller klarade av högstadiet. Och högstadiet har varit obligatoriskt i hela landet sedan i runda slÀngar femtio Är tillbaka.
Att göra misslyckandet obligatoriskt löser inga problem. IstÀllet mÄste elever med behov av extra stöd och insatser fÄ det tidigare Àn under grundskolans sista Är. Det mÄste finnas dÀr frÄn skolans första Är.