Inför budgetförhandlingarna för budgetåren 2017-2020 hade tjänstemännen beräknat att besparingarna under de följande tre åren borde uppgå till 200 miljoner kronor. Efter noggranna överväganden kom den rödgröna majoriteten fram till att de räckte med besparingarna på 170 miljoner kronor.
En förändring som fått kritik från oppositionen som vill se hårdare tag mot regionens verksamheter och en besparing på sammanlagt 200 miljoner kronor.
Efter att bokslutet för 2016 nu är klart och det befarade underskottet mirakulöst vänts till ett stort överskott, har budgetarbetet inför budget för 2018 gett utrymme för satsningar. Både den rödgröna majoriteten och oppositionen verkar vara överens om att det är dags att satsa på de anställda.
Men man gör det på lite olika sätt. Den rödgröna majoriteten tänker fortsätta med de planerade besparingarna, men vill satsa 100 miljoner kronor på bland annat löner för att göra regionen mer attraktiv som arbetsgivare. Oppositionen väljer av samma anledning att satsa 115 miljoner på bland annat löner, men tycker samtidigt att de verksamheter där de anställda arbetar ska spara ytterligare 50 miljoner kronor. Hur man kan få det till att vara en större satsning på personalen har jag svårt att förstå.
För det är inte bara högre lön som de anställda vill ha. De vill också ha en så bra arbetssituation. Då behöver de ha så många arbetskamrater som möjligt, vilket blir färre med 50 miljoner mer i besparingar. Så med en borgerlig budget får de som blir kvar jobba mer, men kan förhoppningsvis trösta sig med högre lön.
Som tur är har den rödgröna majoriteten just majoritet, och deras budgetförslag kommer med största säkerhet gå igenom.
Men det är en svår balansgång. Den nationella sjukvårdskrisen med bland annat galopperande kostnader för medicin slår också hårt mot regionens kommunala uppdrag. Den gotländska skolan har betydligt högre kostnader än de standardkostnader Sveriges kommuner och landsting, SKL, jämför med. Kostnader som beror på geografiskt stor utbredning, högre lärartäthet och det fria skolvalet. Där finns att spara, men det blir svårt om vi vill hålla alla landsbygdsskolor öppna.
För så länge det fria skolvalet urholkar landsbygdsskolorna och de privata alternativen sjunger marknadskrafternas lovsång och till största delen väljer att etablera sig i Visby, är det inte möjligt för regionen att behålla alla landsbygdsskolor.
Så vi får väl förbereda oss på en liknande politisk debatt framöver som vi fick se i höstas. En där oppositionen, som i sin budget vill spara mer, spjärnar emot varje litet sparförslag som dyker upp.