Klasskillnaderna ökar i samhället. Det är oroande. Till viss del är skillnaderna resultatet av en medveten strategi. Alliansregeringens prioriterade mål för sitt regeringsinnehav var att öka skillnaderna mellan de som jobbar och de som inte gör det. Andra påverkande faktorer är ett utbildningspolitiskt misslyckande. I Kombination med hårdare krav på arbetsmarknaden.
Majoriteten av den svenska befolkningen har en god tandhälsa. De allra flesta vuxna besöker tandvården regelbundet. Vi ser att decennier av fluor-sköljning och fri tandvård för unga nu ger oss vuxna med en genomsnittligt mycket bra tandhälsa.
Men det finns också tendenser som är oroande. Även för munhälsan ökar de klassmässiga skillnaderna. Flera grupper har en tandhälsa som halkar efter. Det gäller sjuka, arbetslösa och fattiga. Det är främst ekonomin som fäller avgörandet över vem som regelbundet och i förebyggande syfte besöker tandvården. Det finns även risk att ekonomin avgör vilken typ av insats som patienten väljer. Inte alla har möjlighet att välja behålla tänder som kräver kostsamma insatser. Att dra ut tänder blir för många det enda rimliga alternativet.
Många kräver att tänderna blir socialdemokratins nästa stora reformområde. Att tänderna ska ses som en del av kroppen. Och att alla oavsett socioekonomisk ställning ska ges tandvård på lika villkor. Det är ett fullt rimligt krav. Men vägen dit är lång. Under tiden växer klyftorna. Därför finns det ett antal beslut regeringen kan fatta redan nu. För det första måste det allmänna tandvårdsbidraget höjas.
Den som är mellan 30 och 74 år får ett statligt bidrag på 150 kronor. Övriga får 300 kronor. Det är för lite. Om målsättningen att ett regelbundet besök hos tandvården inte ska kosta mer än att träffa läkare på vårdcentral behöver bidraget höjas till 500 kronor. Det särskilda tandvårdsstödet, som ges till förebyggande tandvård för den som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning har ett ökat behov, måste höjas. Från dagens nivå på 600 kronor per halvår till minst 800 kronor per halvår. Högkostnadsskyddet behöver också förbättras. En majoritet av tandvården för vuxna bedrivs av privata utförare. I vissa landsting har Folktandvården bolagiserats helt och hållet.
Sammantaget innebär det en risk att samhällets satsade miljarder blir till vinst i privata fickor eller försvinner in i landstingets ekonomi. Tandvården ingår inte i Reepalus utredning om vinstbegränsning. Istället behöver vi fundera på att återinföra prisreglering för tandvård. Staten behöver också få en ny och förbättrad kontroll över tandvårdssektorn.