Den planerade kryssningskajen har sent omsider fått kritik. Berättigad sådan, för har man egentligen gjort en ordentlig analys över hur mycket man får in på dagsturister från kryssningsfartygen? Jag var väl en av de få som var kritisk redan när förslaget kom.
En region med ekonomiska bekymmer ska kanske inte ge sig in i projekt som kostar så mycket. 250 miljoner ska den kosta. Copenhagen Malmö Port (CMP) ska hyra kajen under 20 år för cirka 9 miljoner per år så en del får man tillbaka förstås.
I en artikel från december 2014 säger Joakim Röstin, vd för CMP, att Ingmar Bergman som bott på Fårö kommer att locka en hel del turism.
Det får mig att le lite grann, för visserligen åker en del kryssningsbesökare ut på landet, men till Fårö är det ganska omständligt att ta sig under sommarmånaderna. Risken finns att bussarna fastnar i färjeköerna och därmed försenar avgången för kryssningsbåten.
Samtidigt utreds för femtielfte gången om det ska vara bro, tunnel eller färja över Fårösundet. Trafikverket kom med en förstudie 2013 som var som en kopia av utredningen 1996 och kom fram till precis samma resultat. Den kostade nog ett antal brometer.
De fick naturligtvis massiv kritik för att de inte kunde visa något nytt och drog sig tillbaka med svansen mellan benen, säkert väl medvetna om att de producerat snömos. Nu ska de ha tagit fram en bättre analys och det ska bli intressant att se om även detta är som en kopia av den gamla utredningen.
Kostnaden för en bro varierar så klart med hur och var man bygger den. Troligen hamnar den i samma kostnadsklass som kryssningskajen. Men ska kryssningsturister ta sig till Fårö, som CMP:s vd vill, så krävs det en fast förbindelse. Och för den som ofta åker över sundet är nog den förbindelsen viktigare än en kryssningskaj.
Bro eller inte har diskuterats sedan 1850-talet. Under tiden har befolkningen på Fårö mer än halverats, de flesta arbetstillfällen och service som affärer, distriktssköterska, skola, bibliotek har försvunnit.
Tätare turer har Trafikverket pratat om. Men hur det ska gå till rent praktiskt är mer en pappersprodukt, för med fullastade färjor går det inte att köra mer än halvtimmestrafik om man inte kraftigt höjer hastigheten. Och det vill man inte av miljöskäl.
Tills sist vill jag säga att man säger inte ”bro till Fårö”. Det låter som om övriga Gotland i nåd skulle ”ge” något till Fårö.
För skulle någon säga ”båt till Gotland” skulle nog inte gotlänningen i gemen tycka att det lät särskilt bra.
Det kan tyckas vara bagateller, men tänker man efter så.