Utan pensionärerna stannar Sverige

Debatt Gotlands Folkblad2016-06-13 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Kan man lägga ner Kultur- och fritidsnämnden och ersätta den med ett utskott under regionstyrelsen? Kan ideella organisationer ta över mycket av kultur- och fritidsförvaltningens arbete? Såna frågor kommer upp sedan regionens ekonomiska problem blivit akuta. Det måste skäras i den offentliga verksamheten, inte bara hyvlas lite, om nästa års budget ska gå ihop.

I torsdagens GT får Röda korset representera de krafter som redan utför ett stort ideellt arbete. På ledarsidan skriver Allan Lingström i Mästerby om allt praktiskt arbete som hembygdsföreningarna lägger ner. Att mycket av all idrott på ön sköts av frivilliga, det vet vi. På det sociala området driver Kyrkan en ganska stor verksamhet.

Vilka är de frivilliga, och vilka kan tänkas komma till? Inte mycket skulle hända utan eldsjälarna, de som engagerar sig i en uppgift, inte för pengar eller status utan av egna inre drivkrafter. Det är mest i minnesrunor när en sådan har dött som vi läser om dem. De som i ungdomen fångades av en idé och hittade meningen med livet just i arbetet för andra.

Utan pensionärerna skulle dagens Sverige stanna. Vi blir allt äldre, och vi lever, många av oss, allt längre och friskare. DN hade nyligen ett stort reportage om 80-plussare i full verksamhet på många, ofta kulturella områden. Den som har sin trygga försörjning har tid och kraft att lägga på arbete för andra. Man mår själv bra av det och håller sig vital.

Mycket som förr sköttes av frivilliga har så småningom blivit avlönade arbeten i offentlig sektor. Biblioteken är ett sådant område. Jag minns skaran av mycket lågt betalda entusiaster som skötte bibliotek i snart sagt varje socken ännu på 60-talet.

Få böcker, få öppettimmar, men nära. När samhället ville ha utbildning och kompetens för jobbet, då hamnade vi i få stora, välförsedda bibliotek med mycket öppet. Har vi nu inte råd med dem längre? Att som i Fårösund flytta folkbiblioteket till skolan trodde jag var en bra idé för effektivisering. Det var dessutom ett sätt att ge skolan kompetent bibliotekarie. Varför det avbröts vet jag inte.

Det kan hända att vi kommit till vägs ände med professionaliseringen av kulturen. Den nya tekniken som erövrat oss så snabbt ger helt nya möjligheter. Folk hittar sin musik, sina filmer, sina böcker ”på nätet”. Kvar finns behovet att träffa andra, att göra saker tillsammans. Liksom behovet att vara nyttig, att ha ett meningsfullt liv. Kanske en uppgift för politiken att samordna det här i nya former.