För någon vecka sedan var jag i Fårösund och lyssnade på Medborgardialogen då politiker och tjänstemän var ute och bad om åsikter om vad vi ville ha för service. Jag fick känslan av att de mer var ute efter vad man kan lägga ner, än vad som var nödvändigt.
Då Fårösund redan har blivit av med sin vårdcentral återstår bara skolan (Vård och skola ansågs av deltagarna som de mest angelägna områdena), och även den är hotad nu när det bara blir fem elever i sjuan nästa år.
Man kan kalla det ett offer på valfrihetens altare. I städerna ligger skolorna relativt tätt men en elev på Fårö eller Sundre har inte så mycket val. För dem kan även närmsta skola ligga långt bort och att då välja en skola ännu längre bort är nästan omöjligt.
En annan fråga som togs upp var de statliga pengar som utlovats. Slite ska få en summa i kompensation för Nordstream och jag trodde att våra representanter i samtalen med regeringen hade blivit lovade 50 miljoner. Så var det inte, ingen summa är utlovad. Det är oroväckande att man inte lyckas få på pränt en fastställd summa. Löften är en sak, men de kan brytas.
Norra Gotland ska också kompenseras för det Natura 2000-område som troligen begränsar Nordkalks arbetstillfällen. På mötet sades det att de pengarna inte är öronmärkta till just norra Gotland utan kan pytsas ut lite var som helst.
Regeringen ser Gotland som ett enda område. Nu riskerar vi en ny svekdebatt i klass med när KA3 lades ner. De nya jobben hamnade i Visby och det lär de här pengarna också göra om man inte tar krafttag. Fem miljoner är redan utlovade och cirka 120 miljoner finns på väntelistan.
Under diskussionen i pausen frågade en tjänsteman mig om var jag skulle vilja placera pengarna. Då statlig verksamhet tydligen inte kan ingå i ansökningarna faller det bästa alternativet för Fårö. En rejäl grundplåt till Fåröbron.
Jag sa att det är jobben vi saknar här, men hade inget konkret exempel då. Efter funderingar efteråt borde lösningen vara att i en radie av cirka tre till fem mil utanför Visby erbjuda billiga eller gratis tomtmark till nya industrier och andra arbetsplatser för en del av den summan.
Naturligtvis med krav på att det faktiskt ska generera jobb. På så sätt skulle man kunna locka företag att lägga verksamhet i Lärbro, Fårösund, Havdhem, Burgsvik eller på Östergarnslandet.
För utan jobb flyttar de unga och få kan komma tillbaka. Med det urholkas servicen. Så ser det tyvärr ut idag. Låt oss ändra på det innan det är alldeles för sent.