Jobb, skola, omsorg. Javisst, de tre hörnen i en välfärdstriangel. Men vad finns där inne som spänner ut triangeln? Pengar, företag, börsen, säger väl många. Men det finns anledning att tänka ett varv till. Marken, luften, vattnet, säger andra. De grundläggande elementen som utgör förutsättningen för allt det andra – själva förutsättningen för liv och därmed utveckling.
Ta marken med sina subtila, sinnrika processer med myriader av organismer som har utvecklats fritt och som människan och därmed samhället är beroende av för sin utveckling och därför måste värna. För människan vill väl leva ett tag till på den här planeten.
Jodå, detta har sagts så många gånger. Detta faktum att allt hör samman, är beroende, måste värnas. Allt går runt i ringar och cirklar. Men varför måste det då sägas igen?
Därför att dessa grundläggande livsförutsättningar ständigt hotas och urholkas. Trots att gedigen kunskap finns. Trots vältaliga opinionsbildare med sakkunskap. Trots alla domedagsprofeter – för så kallas de som är kritiska till utvecklingen och som vill påminna om ändliga och naturliga resurser. Nu också den hotfulla klimatförändringen, där en tyst majoritet på upp emot 80 procent av världens befolkning inser och väntar på politiskt ledarskap.
”Only one earth” var ju temat för FN:s första miljökonferens i Stockholm 1992. En enda jord, det är vad människan har som grundresurs, även om stora resurser läggs på att kolla andra planeter där ute i rymden. Av nyfikenhet kanske, eller att ge den expansiva människan nytt livsrum, hm.w
Människan och vår kultur är, som den kloke författaren Stefan Edman säger, i behov av en ”förundransrevolution”. En förundran över hur sinnrikt naturen är uppbyggd för att stå till tjänst för människans ständiga behov av utveckling, eller som Edman uttrycker det: ”den maniska tillväxtreligionens kravfyllda jakt på materiell lycka.” Det finns ju annan lycka också.
Så, förundran är en god egenskap till att börja med. Lägg därtill dos eftertanke och krydda med klokskap byggd på erfarenhet. Ja, då börjar vi närma oss en bredare välfärd, en hållbarare välfärd.
Det gäller alltså att vårda den grund på vilken samhället vilar - marken. Marken som ger skogarnas produktion, jordbrukets skördar, grundämnen och metaller. Och så luften och vattnet. Om vi tänker efter så kommer nog de flesta fram till att planeten behöver vårdas för det mänskliga samhällets goda utveckling. Grunden för Välfärd. Välfärd som är till för alla, nämligen.
Intet nytt säger du och du och du. Men det måste uppenbarligen ständigt påminnas om detta för dem som bestämmer. Politiken, den som ytterst formas av dej och dej och mej – oss alla.