Sedan jag tillträdde som ersättare för Hanna Westerén i riksdagen har jag genomfört strax över 45 besök på arbetsplatser, företag och organisationer runt om på hela Gotland. Vi har ett makalöst brett näringsliv och en otrolig tillväxtvilja i våra företag. Alltifrån stenindustrierna på norr till gummifabrikerna på Sudret, från utvecklingsbolagen i socknarna till myndigheterna i Visby och vårt fantastiska jordbruk. Bredden är vår styrka och en förutsättning för att vår tillväxt ska bli både uthållig och hållbar.
En tydlig slutsats jag drar efter besöken är att det är mer som förenar än som skiljer våra utmaningar åt. Ett av de största hindren för fortsatt tillväxt är kompetensbristen. Det börjar bli svårt att hitta rätt utbildad arbetskraft – både för näringslivet och för verksamheterna i välfärden. Magnituden av det här dilemmat, som naturligtvis är nationellt, är av den arten att det kommer krävas historiska investeringar i utbildningsplatser. Vi måste rusta grund- och gymnasieskolorna, och vi måste bredda och stärka all vuxenutbildningen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lagt planer för att bygga ut utbildningssystemet med 93 000 platser till 2021. I dagarna presenterade statsministern att Socialdemokraterna vill utöka personalen i vården med 14 000 personer till 2022. En nödvändig investering.
Men alldeles särskilt viktigt är att man också investerar i fler utbildningsplatser för specialistsjuksköterskor och utfäster ett konkret arbetsmiljölöfte. Mer utbildad personal och en bättre arbetsmiljö kommer göra vården tryggare och mer effektiv – och framförallt bli en arbetsplats som fler vill söka sig till.
Men det här kommer att kräva stora offentliga investeringar. I det läget är det huvudlöst att göra som de borgerliga partierna gör – gå fram med ett program med miljardskattesänkningar och nedskärningar i anslagen till kommuner och landsting. Hur skulle exempelvis Gotland kunna rusta för framtidens vård när Centerpartiet i sin budget sänker de generella statsbidragen för Gotland med 50 miljoner kronor? Hur blir vårdens arbetsplatser tryggare när arbetsrätten luckras upp av moderater och liberaler?
Välfärden behöver rustas med mer kompetens och med fler händer. Det gör sig inte av sig självt. Det kräver politiska prioriteringar och samverkan med kommuner, landsting, fackföreningar, patientorganisationer och forskning. Det kräver större anslag till kommuner och landsting. Och det kommer att kräva en solidarisk välfärdspolitik där vi alla delar på ansvaret.