Det finns många frågor som diskuteras flitigt på Gotland just nu. Frågan är om inte vårt dricksvatten är den allra viktigaste just nu. Frågande blir man också när man förstår att ingen myndighet har helhetsansvaret för detta vatten, något som två gotlänningar förtjänstfullt riktat fokus på. Många myndigheter har delansvar, men alla skyller på alla när det gäller det fulla ansvaret.
Många privatpersoner blundar också och spolar länge och väl vid duschande och handdiskande som vid vattning av gräsmattor. Inte minst våra sommargäster har ofta en naiv syn på vatten.
Både jag och många andra har fått påpeka att man kan stänga av kranen medan man dukar bordet till exempel. På en arbetsplats jag var på hade någon för vana att spola vatten tills det blev kallt. Det hjälpte inte att påpeka att vatten från Tingstäde träsk inte var så kallt från början.
Det stora ansvaret har ändå våra myndigheter som inte sett till att vattnet räcker. På Fårö tillåts nya sommarstugor i mängd trots att man varje dag kör ut vatten i tankbilar dit. Något måste göras. Avsaltningsanläggningar är en sak, återställande av våtmarker en annan. Idag rinner regnvattnet rakt ut i sjön istället för att sakta infiltreras ner i grundvattnet.
Det som inte riktigt rimmar i de båda gotlänningarnas slutsatser är att stenbrotten är en stor bov som bidrar till bristen. Visst, de pumpar bort mycket vatten som för en dryg kostnad kunnat renas, men det är inte där som vattenbristen är värst. Dessutom är Blå lagunen med flera gamla stenbrott idag vattenreservoarer.
Det är på Fårö, Östergarnslandet och Sudret som vattenbristen är störst och där finns inga aktiva stenbrott. Där finns det förvisso inte så många utdikade våtmarker heller. Den stora gemensamma nämnaren i de områdena är turismen.
Det som gäller är att spara. Regnvatten i tunnor, spola mindre, återställ våtmarker, var restriktiv med pooler och andra vattenslukande saker och anlägg fler dammar. Då som först kanske vi kan få bukt med vattenbristen. Vem tar ansvaret för detta?
Detta blir mitt sista fasta inlägg på ett tag. Jag har skrivit på den här sidan i 13 år och det har oftast varit trevligt. Många läsare har uppskattat mina artiklar medan några har retat sig på vad jag än skriver. Mer än en makthavare har gnisslat tänder över mina artiklar.
Jag känner att det är dags att ta en paus nu och sätta mer fokus på mitt bokskrivande. 11 juni släpps min nästa roman officiellt och det känns som det kommer att ta en hel del tid med den och kommande böcker.
Jag slutar inte för gott, utan återkommer, men mer oregelbundet. Så andas inte ut helt makthavare, när det krävs är jag tillbaka. Tack alla läsare för den här gången.