Vem äger vattnet? Vattnet i marken. Luften är en yta till för flygtrafik, industriutsläpp, bilavgaser och den svåra doften av bönders slamspridning bland annat. Några betalar för vad som hamnar i atmosfären och förhöjer jordens uppvärmning. Allt som händer i atmosfären påverkar klimatet.
Påverkar avsaknaden av snö och regn. Visst vi får härliga somrar och än mer turister. Turister betyder åtgång av vatten. Mycket vatten, när vattenståndet är som lägst. Hur får du en turist i din stuga eller lägenhet att duscha maximalt fyra minuter? Ge mig gärna ett svar. Ett timglas i badrummet, styr det stadsbornas vanor? Stenar i toaletten? Vattenflaskor i kylen?
Nu ropas det ut att SGU, bjuder på goda nyheter om vatten. Det finns dricksvatten att hämta i de gotländska jordlagren, visar statens geologiska undersökning, men ingen tar upp frågan om vem som äger detta vatten. Till skillnad från luften finns ägare överallt till samma mark. Regionen äger inte alltid den mark, vars jordlager eller borrhål ger vatten. Det är dags att tala om dricksvattnets ägare och dricksvattnets värde. Vatten kommer att bli en inkomstkälla lika värdefull som oljan eller kalken i backen.
Vattnet är en livsnödvändighet. Den kan liksom kalken tappas på lastbilar och som mjölk också i flaska. Det är en källa till en ny industri långt viktigare än en läskfabrik. Så vem äger vattnet? Är det bara att åka ut och borra som den tekniske direktören i regionen påtalar, som inför ett plötsligt uppvaknande. (GT 23/3)
Man kan fånga upp ytvatten som kan ledas ner i marken, sa SGU:s man på världsvattendagen. Våtmarker är vattenreservoarer. Det han nämnde, men vid samtal i pausen, var möjligheten att ta till vara vattnet på en del av östra File hajdar, men, men det låg en golfbana emellan vattnet och en tänkt reservoar. Jaha, jaha. I förbifarten tog han också upp de hinder enskilda avlopp utgör, som under årens lopp slängts ut över ön utan tanke på grundvattnet.
Våtmarker betyder i sin tur återställning av utdikad jordbruksmark. Det blir kostsamt att lösa in bönders jordbruksmark. Nu har Andreas Nypelius som vice ordförande i LRF GT 24/3, fört fram frågan om att vatten kommer att kosta i kronor och ören genom att lägga ribban vid kommande eventuell inlösen av våtmarker.
Han ställer matbrist mot vattenbrist. ”Vi kan inte vår marklära”, påstår han vidare, men bönderna då, hur kom det sig att ingen var klok nog att dika i meandering utförande? Varför skulle allt gå i raka spår? En klok bonde som kan sin marklära borde ha insett att vattnet rinner rakt ut i åar, kanaler och hav.