Det råder en tryckt och skärrad stämning i Europa efter terroristdåden i Paris. Frågan är om den inte jagas upp i onödan av politiker med behov av att visa handlingskraft efter att i åratal negligerat problemen både på sina egna bakgårdar och det som hänt och händer i Mellanöstern.
När president François Hollande förklarar ”krig mot terrorismen” menar han förmodligen IS, ett sunnitiskt-salafistiskt terroristnätverk, som tillåtits utveckla ett skräckvälde i Irak och Syrien där man terroriserar miljontals andra muslimer.
IS borde för länge sedan ha tvingats bort från de områden som fungerar som fristad och ekonomisk bas för terroristerna.
Men Hollandes krigsförklaring kan också uppfattas som riktad mot republikens egna medborgare och Paris och Bryssels länge försummade förstäder. Det var ju därifrån självmordsbombarna kom, så långt de nu är identifierade. Hur tas detta upp av miljontals andra franska medborgare med invandrarbakgrund, och stoppar man rekryteringen till IS med krigiskt tal och repressiva metoder?
Finns det inte risk för att effekten blir den rakt motsätta, det vill säga att franska ungdomar känner sig tvingade att ta ställning för IS? Alltså precis vad IS vill uppnå i kampen mot ”korsfararna”.
Den muslimska befolkningen måste kunna känna sig trygg och önskad och få samma ekonomiska chanser som andra medborgare, om den civila freden ska kunna bevaras.
En vapenvila i Syrien, som USA, Frankrike, Turkiet, Ryssland, Iran och Saudiarabien ställer sig bakom, kan tvinga fram en gemensam militär insats mot IS. Men IS kommer säkert att leva vidare och även vara i stånd att organisera terrordåd, särskilt i Mellanöstern.
De europeiska länderna måste, i nära samarbete, nysta upp de nätverk som redan är verksamma i Europa, stoppa rekryteringen till IS och andra terroristorganisationer och sätta upp en hårdare attityd mot dem som ändå åker för att delta mördandet, och som hittills kunnat återvända som efter en semesterresa.
Det kan bli nödvändigt att ge polisen större befogenheter, men vi får inte tänja rättssamhällets gränser med undantagslagar och massövervakning.
Huvuddelen av terrorismen drabbar muslimer, inte kristna européer. Inget europeiskt land kvalar ens in på terroristernas tio i topp-lista. I toppen finns bland andra Irak, Afghanistan och Syrien. Det är dessa länder som levererar huvuddelen av flyktingarna till Europa.
Det är skamligt att vissa regeringar i Europa – till exempel Polens och Ungerns – misstänkliggör offer för terrorn för att slippa ta emot flyktingar.
EU bör överväga sanktioner mot länder som bryter både mot EU-solidariteten och EU:s stadga för mänskliga rättigheter. Samtidigt måste EU vidta snabba och resoluta åtgärder för att samordna flyktingmottagandet. Det nuvarande kaoset undergräver förtroendet för det europeiska samarbetet och stärker de främlingsfientliga krafterna i Europa. Det spelar terroristerna i händerna.