Bland det första jag fick höra när jag fick en plats i fullmäktige var att ”när ärendena kommer till fullmäktige ska de i princip redan vara beslutade. Vi vill inte ha några överraskningar i fullmäktige.” Trots den självklarhet med vilken min äldre manliga kollega framförde detta påstående, kunde jag inte låta bli att haja till. Är inte själva poängen med det demokratiska systemet att vi folkvalda fattar besluten?
Jag ser det som ett demokratiskt problem att makten på detta sätt flyttas allt längre från de folkvalda ledamöterna i fullmäktige, för att koncentreras hos en liten grupp människor (regionstyrelsen), samt överföras till icke folkvalda personer (nämnderna och tjänstepersoner).
Och det är jag inte ensam om, i 2016 års statliga demokratiutredning pekas denna förskjutning av makten ut som en av de största bristerna i lokaldemokratin.
Problemet blir särskilt synligt för oss i F!, eftersom vi saknar plats i regionstyrelsen och alla nämnder utom en. Vad händer med demokratin när jag som folkvald representant i praktiken får mindre att säga till om än icke folkvalda nämndeledamöter och tjänstepersoner?
Vi som står utanför nämnderna och regionstyrelsen saknar också insyn i processerna som leder fram till fullmäktige, och att då inte bjuda på överraskningar blir nästan omöjligt. Naturligtvis ska representationen i styrelser och nämnder spegla valresultatet, men när det gäller tillgången till information bör det gälla lika för alla.
Som ett litet steg mot en mer demokratisk och transparent struktur föreslår vi därför i en motion att Region Gotland, som så många andra kommuner, ska tillämpa 4 kap 23 § i kommunallagen, vilket innebär att fullmäktigeledamöter i partier som inte har platser i regionstyrelse och nämnder ändå ges närvarorätt på sammanträdena.
Men regionstyrelsens arbetsutskott föreslår avslag på motionen. ”Det sätter valresultatet ur spel om man ger alla ledamöter rätt att vara med på nämnder och sammanträden,” säger Björn Jansson (S), ordförande i regionstyrelsen. Men frågan handlar enbart om tillgång till information, och förändrar ingenting när det gäller röst- eller beslutsrätt.
Möjligheten finns i kommunallagen, och det har införts i ett flertal kommuner (exempelvis Stockholm, Kiruna, Sala, Svalöv), för att det både finns demokratiska och praktiska vinster med att alla som kommer till fullmäktigesammanträdena fått del av samma och lika mycket information.
Så låt oss debattera politik, Björn, och må bästa parti vinna, men låt det vara argumenten som avgör, inte tillgången till information.