Kritiken mot opinionsmätningar om att de är osäkra i sina resultat har förekommit i debatten en tid. Opinionsmätningar kommer från surveytekniken, att göra intervjuer med ett visst antal, utvalda personer. Den fick genomslag på 1960-talet och kom att användas i olika sammanhang, särskilt akademiska, för att studera diverse företeelser.
Under 1950-, 40-, 30-talen och tidigare hade det varit vanligt att jämföra regioner och utifrån det utröna samband utifrån likheter eller skillnader mellan regioner.
I surveyer (undersökningar) var matematik (statistik) centralt. Det var tvunget att vara ett obundet slumpmässigt urval för att kunna göra beräkningar på resultaten, som felmarginaler.
Det har blivit svårare att få svar på telefon från personer som väljs ut på slumpmässigt sätt. Bortfallet blir i och med det stort och det gör resultaten osäkrare och svårare att räkna på.
De som gör mätningar, som de om väljares partisympatier, har därmed börjat använda andra metoder, främst webbpanel.
De kan se olika ut och användas olika. De går det inte att räkna på med samma beräkningar som vid obundet slumpmässigt urval. Men det går att göra andra beräkningar och få resultat som bör ligga nära verkligheten.
Både surveymätningarna (med det slumpmässigt urval) och mätningarna med webbpaneler har nackdelar. Hittills har det inte gått att slå fast om de mätningar som görs med webbpanel är mindre tillförlitliga än de med obundet slumpmässigt urval och telefonfrågor.
Det går att räkna upp valresultat som inte blivit som mätningarna förutspått kort tid före valet. På samma sätt kan det bli i årets val, att mätningar kort tid innan valet kan visa en sak men valresultatet kan bli ett annat.
Det kan bero på flera saker. Några är dessa tre. Den första är att väljarna, en del av dem, har ändrat sig mellan att mätningen gjordes och valet.
Den andra är att vissa väljare inte velat svara, eller svara uppriktigt, hur deras partisympati är då mätningen gjordes, men sedan röstat på det sätt som de hela tiden avsett göra.
Mätningarna kan, för det tredje, ha fel så att de får resultat som är i kanten av en möjlig felmarginal. När valresultatet visar de verkliga partisympatierna har en skillnad visat sig. Detta fel kan uppkomma med den mätteknik som gjordes förr (telefonintervjuer, slumpmässiga urval) och med webbpanel.
Eftersom det är vanligt med mätningar, särskilt av partisympatier, och de utsätts för kritik är det bra om väljarna får kännedom om faktorer, problem och dilemman som gäller för dem.