På Gotlands Folkblads ledarsida den 7/4 skriver Erik Fransson om vårens parkeringsdebatt. Med tanke på att Fransson har både tid och betalt för att tänka kring den gotländska lokalpolitiken borde han kanske låtit tanken nudda vid att det som saknas är parkeringsplatser.
Hela det nuvarande systemet med avgifter bygger på att få människor (kunder, arbetstagare, boende och besökare) att undvika stadskärnan. Det är inte raketforskning att förstå att detta leder till utarmning av stadskärnan.
Om nu detta är en för svår tankekedja, pröva då ett rent hypotetiskt exempel: Du driver en mycket populär stormarknad som vissa tider har en ganska full parkering. Det är inte särskilt svårt att lösa det problemet, du inför helt enkelt parkeringsavgifter.
Ganska snart kommer du att upptäcka att det fungerade mycket bra. Avgifterna fick dina kunder att undvika parkeringen. Du fick till och med in en liten slant på köpet. Strålande. Nu står du där med din parkering, och det blir fler och fler lediga platser. Du har verkligen löst problemet med parkeringen.
När du är på väg till facket för att diskutera kommande personalvarsel får du syn på den fulla parkeringsplatsen hos närmaste konkurrenten.
Du tänker tillbaka på när det var fullt på din parkering, och funderar på vad som gick fel. Det här hypotetiska exemplet kommer aldrig att inträffa.
Fundera på varför? Det finns ytterligare en skillnad mellan verkligheten och exemplet ovan. I verkligheten tjänar regionen kortsiktigt ungefär 10 miljoner kronor per år, medan handel, medborgare och näringsliv tar kostnaden.
Erik Fransson, tänk en gång till.