Det var bättre förr. Åtminstone i Folkpartiet. När det fanns risk för att vi återigen skulle få marknadshyror eller fri hyressättning som Björklund föredrar att kalla det så ryckte Folkpartiet ut och varnade för att det skulle medföra så stora hyreshöjningar att människor inte skulle klara att betala dem. Det blev inga marknadshyror.
Den gången var det Tage Erlander som backade och drog tillbaka förslaget. Och den linjen har alla statsministrar efter honom haft oavsett om de hetat Bildt, Persson eller Reinfeldt För det är inte något nytt Björklund kommer med.
Sedan 1907 har marknadshyror varvats med hyresreglering sju gånger. Varje gång man försökt att släppa hyrorna fria har politiken fått rycka in och reglera hyrorna ända fram tills vi slutligen avskaffade hyresregleringen 1974 till förmån för förhandlade hyror.
Stefan Attefall och Anders Borg var så sent som hösten 2014 inne på samma linje. Men det dröjde inte länge förrän de gick till riksdagen och drog tillbaka förslaget. Det gjorde de på goda grunder.
Det är helt uppenbart att Björklunds förslag inte grundar sig på någon som helst utredning och analys. Det är inget annat än ett historielöst och hastigt påkommet behov av att hitta på något som förmodas kunna lyfta FP från den hotande 4-procentsgränsen.
Björklund kan ju be att få ta del av det underlag som gjorde att Borg och Attefall kom på bättre tankar. Det finns absolut ingenting vare sig historiskt eller om man tittar på andra länder som visar att en fri hyressättning skulle få fart på byggandet. Det får däremot omedelbart fart på hyreshöjningarna.
Möjligen skulle de redan höga nyproduktionshyrorna bli ännu högre med risk för att hyresrätten prisar ut sig ur marknaden. För när hyrorna börjar överstiga människors brutto-löner så har inte bara de bostadssökande problem utan också fastighetsägarna.
Det är inte de som har råd att betala dyrt för att bo som har problem. Det har alla andra.
I alla länder där man släppt hyrorna fria tvingas staten att gå in med skattemedel för att det ska vara möjligt för flertalet att få en bostad. I Berlin tvingades den nya regeringen till och med sätta ett tak för marknadshyrorna. I Finland ökade hyrorna snabbt med 47 procent när man införde marknadshyror och antalet som bor i skattefinansierade socialbostäder ökar och så ser det ut i hela Europa.
Det Björklund borde göra är att snarast kräva en rejäl skatteförbättring för hyresrätten. Det skulle få effekt på byggandet. När han ändå kollar Borgs underlag så kan han be att få se den utredning som visar att det är 2 500 kronor dyrare att bo i en nyproducerad hyresrätt jämfört med en bostadsrätt.
Det vore nåt att ge sig på det, Björklund.