Vi måste förstärka vår medmänsklighet, skrev Ulla Pettersson här på sidan nyligen. Apropå de hatbrott som nu sker allt oftare i världen och som kommer allt närmre. En obehaglig osäkerhet sprider sig.
Även om mycket i vår värld blir allt bättre så kan orättvisorna och ojämlikheten upplevas som förtärande. Det kan bara mötas med varm medmänsklighet. En medmänsklighet som grundläggs i barnaåren. Inget barn föds till terrorist eller hatare eller religiös extremist.
Alla barn föds med öppenhet och förundran. Allt är möjligt. Någon blir regionstyrelsens ordförande, någon blir framgångsrik spelare i Endre, någon engagera sig i Rädda Barnen, någon hamnar i utsatthet. Allt är möjligt – plus och minus.
Alltså är föräldraskapet, kompisar och skolan på alla nivåer helt avgörande för att skapa det goda samhället. Liksom utbud av fritidsaktiviteter och inspirerande kultur som väcker tankar och känslor och medmänsklighet. Å andra sidan tillåts ett helt osannolikt utbud av våld och brutalitet i filmer och spel i datorn. Varför detta våld som i förlängningen legitimerar våld i vardagen?
Självklarheter och kritik som vi hört förr säger många. Ja, men då så, se då till att ifrågasätta och förändra. Skapa en helhetssyn för barndomen. Gör klart vart samhället vill nå. En Gotlandsmodell, kanske. En svensk modell utifrån Barnkonventionen. Annars gror våldet och hatet. Vi ser i omvärlden vad som kan hända.
Författaren och journalisten Carsten Jensen kommenterade nyligen terrorhändelserna i Köpenhamn. Han påminde samtidigt om alla goda krafter och om civilsamhället, som ändå finns i landet. Men att det toleranta Danmark håller på att bli stumt. Därför att de goda krafterna inte når fram till mikrofonerna, inte når fram i medierna.
Carsten Jensen påpekar att problemet med yttrandefriheten inte är att den missbrukas, utan att den inte används tillräckligt mycket. En slutsats blir att medias makt och ansvar är stort.
Det finns samtidigt en fara nu att medier medvetet eller omedvetet censurerar sig själva efter allt som hänt. Att rädslan kryper in under mediers och journalisters skinn. Och kryper rädslan dessutom in i intellektuell verksamhet och påverkar konst och litteratur, ja då är vi illa ute.
Detta kan bara i grunden mötas med att medmänskligheten förstärks i hela samhället, att den varma omtanken styr. Och det börjar med barnen. Alltid så.
Varje nyfött barn kan alltså bli vad som helst. En hänsynslös diktator, en sexhandlare, en kriminell. Eller en konsertpianist, en människorättskämpe, en omtänksam lärare på Solbergaskolan. Det är bara att välja.