Jag är nyss hemkommen från en konferens med bönder i våra nordiska grannländer. I år kretsade frågorna kring Nordens roll framöver, sett i skenet av en ökad oro för säkerhets- och försvarsfrågor.
Demokrati och medborgerliga rättigheter står under ett allt större hot i Ryssland. Vi har ett väl fungerande samhälle i Norden, inte felfritt, men vi medborgare litar på samhället.
Hur förvaltar vi det nu och framåt? Nordisk välfärd är beroende av export. Förutsättningarna förändras, världen blir allt mer öppen, just nu förhandlas ett handelsavtal, förkortat till TTIP, mellan EU och USA.
Det blir allt färre nationella regler, till förmån för fler på EU- och internationell nivå. Vi kan samtidigt konstatera att handelshinder används i konflikter mellan länder, till exempel Rysslands blockad av vissa varor från EU.
Detta måste varje nation förhålla sig till. I takt med att säkerhetsfrågorna blir viktigare, är det hög tid att också fundera över vilka branscher som är strategiskt viktigt att äga nationellt.
Alla har behov av livsmedel och energi, varje dag! Att då förlita sig på gas ifrån Ryssland, eller ”att Europa försörjer oss med livsmedel”, är naivt. Det sistnämnda är citat från många svenska politiker de senaste femton åren.
Sverige har saknat målsättning för svensk livsmedelsproduktion under hela vår tid som medlemmar i EU.
Nu är ett arbete påbörjat med en livsmedelsstrategi som ska antas av Sveriges riksdag. Ska den få trovärdighet, är det hög tid att regeringen redan nu med handling visar att man menar allvar.
Läget är akut för svensk mjölkproduktion, med fallande världsmarknadspriser och Rysslands handelsbojkott, som tidigare beskrivits flera gånger på den här ledarsidan.
Effekten blir att den enskilde mjölkbonden får ta hela den ekonomiska smällen när priset sjunker. Detta i en bransch där marginalerna är små, kapitalinsatserna höga, och kostnadsläget i Sverige på grund av lagstiftning och särregler är allt för högt.
Detta gäller inte bara mjölk, vi har tidigare sett liknande utveckling för gris. På en öppen marknad, måste varje bransch ges möjlighet att konkurrera.
Det är dags att antingen välja att kompensera bönderna för det merarbete och de merkostnader som lagarna medför, eller att acceptera konsekvenserna av Sveriges närvaro på en öppen marknad och ge Sveriges bönder samma villkor för produktionen som sina europeiska kolleger.
Regeringens bristande handlingskraft oroar. Förslag finns på hur man både akut och i ett längre perspektiv kan underlätta för de hårt trängda mjölkbönderna.
Men regeringen har så här långt inte gett några besked om lättnader. I veckan kom besked om en höjning av bensin- och dieselskatt på fem öre, jord- och skogsbruket kompenseras, men en försämring för landsbygden. Regering och riksdag måste göra mer inför att kommande statsbudget ska presenteras och beslutas.
Förstår regeringen den allvarliga situation som mjölkbönderna befinner sig i?