Vissa dagar är det mest ett brus i bakgrunden. Vardagen knatar på, det är lämning på förskolan och jobb och hämtning och middagsmat, lek och nattning, prata en stund med maken utan treåringens ”JAG vill prata nu!” och sen krascha i soffan, knappa fram en lämplig amerikansk serie som inte kräver nåt tillbaka.
De har funnits där, på bilder på Facebook och i nyhetsrapporteringen, flyktingarna, men jag har inte tittat aktivt, inte orkat.
Men de flesta dagarna tittar jag, oroar mig, skänker en slant via swish eller sms, gråter bara av att se ”varning för starka bilder”. Dem klickar jag inte på.
Jag har börjat följa Johanna Jönsson på Facebook. Hon är Centerpartiets talesperson i integrationsfrågor, och just nu är hon i Turkiet och ser hur flyktingarna har det där. I dag har hon träffat både irakiska och syriska flyktingar. Jag är imponerad av hennes brinnande engagemang, och stolt över att vara partikamrat med henne. Hon har lagt några förslag till Centerpartiets förbundsstämma, som jag tycker låter mycket vettiga.
Det första förslaget handlar om att kommunerna i stället för staten ska få makten över flyktingmottagandet redan från start. Det gäller boende, jobb, och också själva mottagandet. Det är lokalt som kunskapen finns om lösningarna som passar bäst just där.
Alliansen flyttade 2010 över ansvaret för flyktingarnas etablering till Arbetsförmedlingen, men de har inte lyckats med det uppdraget. Om ansvaret för mottagande och boende flyttas från Migrationsverket till kommunerna kan Migrationsverket ägna sig åt asylprocessen och tillsyn av kommunernas mottagande. På så sätt kan myndigheten fokusera på att korta handläggningstider och stärka kompetensen hos handläggarna.
Jag tycker att det låter vettigt, då vi behöver vara beredda på fler asylsökanden, och verkligen snabba upp den processen. Det måste ju vara olidligt att gå och vänta på besked.
Centerpartiet har redan tidigare lagt ett förslag om att kommunerna ska få sina kostnader för flyktingmottagandet bekostade av staten. Johanna föreslår nu ett kvotsystem, där de kommuner som tar stort ansvar belönas medan de som inte uppfyller sin kvot får betala.
Det tror jag är ett bra sätt att få en jämnare fördelning, kommunerna emellan.
Ett annat förslag är att utöka den samhällsorientering som flyktingar får. Den ska sättas in tidigare, redan under asylprocessen, och kopplas ihop med obligatorisk närvaro, där den som inte deltar får nedsatt dagersättning. Det är viktigt att förstå det land en hamnat i, för att lättare bli en självständig individ.
Snart får vi asylboenden här på ön. Jag tycker det verkar bra tänkt med till exempel Garda och Klinte. Fler barn i skolorna där det behövs. Det är ju också fantastiskt bra att de som själva varit flyktingar är med och driver mottagandet.
Jag funderar på hur jag bäst ska hjälpa till, hur mycket jag och min familj hinner och orkar. Fadderfamilj, kanske, eller kontaktperson, eller rentav vårdnadshavare för ett ensamkommande barn? Det finns många sätt att hjälpa.