Senaste tiden har gamla maktstrukturer bubblat upp till ytan. Maktstrukturer i form av ofredande av kvinnor i Stockholm, Kalmar och flera ställen. Förlegade maktstrukturer som visas upp kring kommunal med spritskandal och nakenshower. Något som jag trodde vi kommit förbi i Sverige. Men tydligen behöver vi alla ta vårt ansvar att sätta gränser och säga ifrån. Det får inte vara så att tafsande är ”något som killar gör” eller att det är okej att de som ska representera välfärdens grovjobbare ger sig själva fördelar.
Den skandal som blossat upp i Kommunal är endast tragisk och påtalar behovet av civilkurage och visselblåsare. Att någon säger ”stopp”. Hur kan det komma sig att de inte stannar upp och reflekterar över om det verkligen kan vara relevant att konsumera stora mängder alkohol och ha betalt semesterboende utifrån den position och förtroende som medlemmar gett? Ofrånkomligt visar lägenhetskontrakten på de starka kopplingar som finns mellan socialdemokratin och de fackliga intresseorganisationerna.
Tyvärr visar det sig att sexuella trakasserier är mycket utbrett i svenska skolor. Forskning pekar på att tjejer och killar rapporterar utsatthet på olika sätt. Det kan vara allt från homofobiska okvädningsord till att bli tafsad på och att få sexuella anspelningar. En tuff miljö för våra ungdomar vilket visar sig ha starka samband med psykisk ohälsa. I synnerhet bland tjejer.
Naivt har jag trott att dessa tider var förbi. Jag känner igen jargongen och snacket från drygt trettio år tillbaka under värnplikten. Ett gäng testosteronstinna killar på samma ställe med för få som orkar säga ifrån och sätta gränser. Snacket var grovt men det gick aldrig till hangripligheter. Men bara attityden visar på en konstig syn som fanns. Som man blir jag så provocerad över att detta lever kvar.
För att få till en förändring behöver vi hjälpas åt att påtala respekten för varandras integritet. Det är inte okej att ta sig rätten över andras kroppar. Förstå signaler, ett nej är ett nej! Men även antydningar (från tjejen) om att närmandet inte är önskvärt ska vara tillräckligt för att stanna upp. Att fler ska ha moralen att säga ifrån om vi ser ovälkomna närmanden i vår omgivning, på jobbet eller i skolan. Om vuxna inte reagerar och säger ifrån när de ser att ungdomar går över gränsen, hur ska de då förstå var gränserna går?
Arbete med och diskussioner om värderingar och attityder måste fortsätta och hållas levande.