I måndags på fullmäktige godkände vi den avsiktsförklaring mellan Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och regionen som förhoppningsvis kommer innebära att cirka 250 flyktingar får fristad här på ön. Avsiktsförklaringen är ett sätt för oss i regionen att få vara med i planeringen, välja lämpliga orter, se över hur det ser ut i skolor och förskolor, istället för att Migrationsverket kommer och pekar med hela handen och vi bara har att lösa allt eftersom.
Jag ser detta som en möjlighet. Både att vi får vara med att planera, men också att vi får chansen att visa vår ö för människor som kanske stannar kvar här om de får uppehållstillstånd.
Om vi visar vilken underbar ö det är att bo på, om vi välkomnar dem och låter dem spela i fotbollslaget och hänga med på hembygdsföreningens gökotta, då kanske vi får flera nya invånare på sikt. Och det vill vi ju ha. Jag ser också möjligheter i allt det som vi kan lära av dem som kommer.
Jag ser också att det kan bli problem. Kulturkrockar kommer uppstå. Det är i dag svårt att få den lägenhet en skulle vilja. Vi har arbetslöshet. Men av de tre sakerna är bara en relaterad till att det är just flyktingar som kommer.
Vi har utmaningar att ta tag i på Gotland vad gäller bostadsförsörjningen över hela ön och tillväxten, bland annat företagsklimatet. Det är viktigt för hela öns utveckling, det är viktigt för att vi ska bli fler och ha det bättre. Och vi ska göra det oavsett om vi tar emot flyktingar eller inte.
Det händer mycket otäckt i världen. Det hjälper inte att blunda. Människor flyr på riktigt från krig och elände. Det hjälper inte dem att vi helst skulle se att krig inte fanns. Låt oss lämna diskussionen om OM vi ska ta emot dem och fokusera på HUR. De människor som flyr behöver någonstans att ta vägen. Låt oss ta emot dem med öppna armar.