Sorgligt nog vill inte Eva Bofride heller denna gång diskutera skillnaderna mellan den borgerliga allianspolitiken och det socialdemokratiska alternativet.
Hon flyr från debatten med demagogiska finter om att kalla mina åsikter för halmgubbar. Jag beklagar att en politisk ledarskribent inte vill föra en politisk ideologisk debatt om kärnfrågorna i svensk politik.
Jag vill dock ändå försiktigt fråga Eva Bofride om jag har helt fel när jag påstår att det var de sjuka och arbetslösa som fick betala hennes och de rikas jobbskatteavdrag.
Jag vill också försiktigt fråga Eva Bofride om hon inte har försvarat de marknadsdopande bidragen som rot, rut, sänkt krogmoms och sänkta arbetsgivaravgifter för unga? Är inte detta morötter till företagen, medel- och överklassen?
Jag undrar också om Eva Bofride har argumenterat skarpt mot alliansregeringens piska mot de sjuka och arbetslösa, som ju är den grupp som drabbats hårdast av allianspolitiken?
Med dessa försynta frågor hoppas jag på en klargörande sakdebatt och att vi slipper tramset om halmgubbar, som ju är en ovärdig undanflykt av en ledarskribent, som har som jobb att föra en klargörande demokratisk debatt.