Nyligen uppmärksammades att flera olika kommunchefer i Södermanland har brutit mot offentlighetsprincipen. De avfärdade kategoriskt begäran från journalister om att lämna ut statistik om coronavirusets spridning (Södermanlands Nyheter 3/5). Det har även uppdagats att Socialstyrelsen tagit bort uppgifter som inkommit från samma kommuner. På så sätt skulle det inte gå att begära ut statistiken från Socialstyrelsen heller (Södermanlands Nyheter 4/5).
Offentlighetsprincipen innebär att var och en har rätt att ta del av myndigheters handlingar. Det handlar om en medborgerlig rättighet. Eftersom det offentliga, kommuner såväl som myndigheter, tjänar medborgarna, har medborgarna rätt till insyn. Det offentliga ska kunna granskas, även i kristid. Svensk demokrati bygger på transparens. När myndigheter bortser från så grundläggande principer kan viktig information undanhållas medborgarna. Så får det inte vara. Myndigheter och kommuner ska inte ha ett frikort för att kunna dölja sina brister.
Det är inte bara under kristid sådant sker. Nyligen uppmärksammades att Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala tummat på meddelarfriheten (Centrum för rättvisa, 4/5). En student hade kritiserat slakterimetoder på en debattsida utifrån erfarenheter från sin praktik. Universitetet reagerade med att kalla studenten till ett enskilt möte för tillrättavisning. Även studenter har meddelarfrihet – frihet att dela information utan repressalier från det offentliga.
Varken offentlighetsprincipen eller meddelarfriheten är obegränsade. Många uppgifter är sekretessbelagda, exempelvis uppgifter i polisens förundersökningar eller uppgifter rörande totalförsvarets beredskap. Läkare får inte läcka uppgifter ur patientjournaler, och anställda på Försvarets radioanstalt får inte offentligt berätta om uppgifter de fått genom signalspaning. Sådana begränsningar är nödvändiga. Uppgifter om enskildas privatliv bör inte vara offentliga, inte heller sådan som krävs för polisutredningar eller rikets säkerhet.
När enskilda myndighetsanställda däremot godtyckligt tar sig rätten att avgöra vad allmänheten har rätt att veta, undergräver de demokratin. Offentliga verksamheter måste kunna granskas. Vissa sanningar kan en myndighet helst vilja hålla hemliga. Men just därför har vi lagar som avgör vad som får hemlighållas, och vad som inte får det.
Demokratin bygger på att offentligt anställda agerar enligt reglerna. Därför är det allvarligt när företrädare för stat och kommun försöker begränsa transparensen. Det offentliga tjänar allmänheten, och i det ingår också att vara öppna med vad de gör. Allmänheten har rätt till den insynen. Idén om att ämbetsmän ska agera i allmänhetens intresse verkar dock vara som bortblåst.
Tilltron till demokratiska principer får inte ge vika i kristid. Det är då de behövs som mest.