Första delen av tre i debattserien, del 2 publiceras om en vecka.
Frågan kan ställas om det finns en gyllene medelväg för vårt liv av det slag som människor ända sedan antiken drömt om. Tankar som den romerske skalden Horatius formulerade i ett ode:
”Livets rätta kurs”.
Den som fann den gyllene medelvägens
hemlighet, går trygg för att lönnligt rädas
fattigdomens skam och är glad att slippa
prakten vid hovet.
Den medelvägen försökte vi oss på en gång, vi levde med drömmen om en politisk/ekonomisk medelväg mellan liberal marknadsekonomi och socialistisk planhushållning. Den som gav rättvisa åt alla och jämlika levnadsvillkor men ändå bevarade marknadens effektivitet. Det kom att kallas den svenska modellen och hade som grund en skickligt genomförd fördelningspolitik. Framgångssagan med den svenska medelvägen var obestridlig, det jämlika samhället blev till en svensk modell som både beundrades och exporterades utomlands.
Frågan är idag om vi har förlorat den drömmen?
Den gyllene medelvägens samhälle krävde i sin förlängning en demokratisk fördjupning av det slag som formulerades som demokratisk socialism eller som vi då sa och menade ”frihetlig socialism” och som innebar demokratisering av marknadens ekonomiska beslutsordning. Försöket nådde sin kulmen med förslaget om löntagarfonder för vilka Palme och Meidner fäktade förgäves.
Att det radikala reformförsöket misslyckades, berodde kanske på att det fanns en rädsla för en ökenvandring ut i den socialistiska världen. Till detta kopplades säkert den gamla rysskräcken. Att målet alls icke var denna ökenvandring mot isolering och ofrihet utan tvärtom handlade om en frigörelse från marknadens diktat blev aldrig en accepterad tanke.
I historien befinner vi oss då vid den tid då influenserna från USA började göra sig gällande.
John Rawls framträdde med sin filosofiskt förankrade ”A Theori of Justice” 1971 (En teori för rättvisa): Det var en politisk filosofi som passade svensk socialdemokrati som handen i handsken och att kunna förankra sin politiska teori till en amerikansk filosof kändes bättre än att förknippas med socialism i rysk tappning.
John Rawls ställer den politiska filosofins grundfråga: ”Vad är rättvisa?” Han formulerade sina slutsatser som råd för hur det goda samhället skulle byggas efter två grundläggande principer. Den första handlade om att garantera medborgarna vissa fri- och rättigheter så att ingen skulle riskera att bli diskriminerad på grund av kön, ras, politiska åsikter eller religion. Den andra handlade om att införa ”en principiell ekonomisk jämlikhet” genom omfördelning via skatter. Obestridligen båda socialdemokratiska kungstankar. Till detta vill jag återkomma