REPLIK
Miljön på ett slakteri kan väcka starka känslor. Att se djur avlivas på löpande band kan för den som är ovan vara en brutal upplevelse. Det är också med starka känslor och i skräckfilmstermer som veterinärstudenten Felicia Hogrell väljer att beskriva sitt slakteribesök.
Vi som arbetar dagligen med nationella och internationella djurskyddsfrågor anser att detta ämne förtjänar stor saklighet och mindre dramatik.
Vi har i Sverige, liksom andra länder, en livsmedelsproduktion som innebär att vi föder upp djur som blir till livsmedel. Vi använder även djur för andra syften såsom forskning, offentlig förevisning eller sällskap och hobby.
Detta kan man ha olika åsikter om men att det är tillåtet har beslutats av riksdagen i den svenska djurskyddslagen. Riksdagen har också i sin Livsmedelsstrategi bestämt att den svenska produktionen av animaliska livsmedel ska öka och ett av skälen är att vi i Sverige är bra på detta ur både djurskydds- och miljösynpunkt.
Vi har ett gott djurskydd i Sverige och det beror till viss del på att vi har strängare djurskyddskrav än de flesta andra länder. På slaktområdet betyder detta att vi har strikta regler kring bland annat hur djuren ska hanteras, bedövas och avlivas.
För att säkra djurskyddet finns det även på slakterierna personal med särskild kompetens, en utpekad djurskyddsansvarig och veterinärer som övervakar djurskyddet och som kan stoppa all slakt omedelbart om de upptäcker brister.
När det gäller bedövning så krävs detta alltid vid slakt i Sverige till skillnad från många andra länder. Alla bedövningsmetoder har dock både för- och nackdelar.
Koldioxid upplevs under den minut det tar för grisarna att bli medvetslösa som obehagligt. Fördelen är att djuren kan hanteras i grupp innan bedövningen vilket är mindre stressande för djuren, och metoden är också pålitlig när det gäller att göra djuren medvetslösa.
Är då djurskyddet tillräckligt bra? Det finns olika åsikter om detta men det finns inga belägg för att säga att vår grisproduktion och slakt generellt inte lever upp till djurskyddslagen.
Att bli illa berörd av att se djur dö är inget bevis för dåligt djurskydd. Sådana känslor måste man också som veterinär kunna hantera eftersom det krävs att man i sin yrkesroll har ett helhetsperspektiv och fattar sakliga beslut baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet. Inte sällan innebär det att vara den som avlivar djur.
Veterinärer har en helt unik möjlighet att i sin yrkesroll göra verklig djurskyddsnytta i det dagliga arbetet på slakterier och på våra svenska gårdar. Vi hoppas att alla som är veterinärstudenterna inte ställer sig utanför djurskyddsarbetet i den svenska livsmedelsproduktionen utan är med och hjälper oss att utveckla och stärka både djurskyddet och produktionen. Vi behöver dem i detta arbete.