TILL MINNE
Till minne av Torsten Gislestam, Hamra
En stor profil har gått ur tiden.
Torsten var en otroligt engagerad person. Efter utbildningsåren i Uppsala tog engagemanget i det gotländska samhället fart. Det gällde både i föreningssammanhang och i politik. Det är svårt att komma på något som han inte engagerade sig i.
Han blev ledamot för Centerpartiet i kommunfullmäktige på Gotland 1988 men det var i kultur- och fritidsnämnden han engagerade sig mest. Han var ledamot i nämnden under många år och har varit såväl vice ordförande som ordförande. Han engagerade sig i skolfrågor, inte minst för att Gotland skulle få en egen högskola. Det ledde fram till att han och hustrun Gerd donerade sin fastighet i Hamra till Uppsala universitet, Campus Gotland.
Det jag minns mest av Torsten är hans otroliga engagemang för utveckling av landsbygden, gärna med utgångspunkt från sin hemsocken Hamra. Han drev frågorna med stor kraft. Han engagerade sig hårt för byggandet av Vändburgs hamn och för byggande av bostadslägenheter i Hamra.
Han var otroligt kunnig och kunde i regel berätta vem som bott i olika gårdar mer än tre generationer bakåt. Vi hade många trevliga stunder tillsammans. Han var en glad och gemytlig person och en fantastisk historieberättare, ofta med pipan i munnen.
Hans enda svaga område var nog att han var ganska oteknisk men där kunde andra hjälpa honom. Vi brukade träffas nästan dagligen på Borgen i samband med lunch och där blev vi del i ett kamratgäng som även började träffas vid andra tillfällen.
Gärna gjordes hyss i samband med att någon fyllde år. Ett skämt som Torsten utsattes för var att han ilurades att han köpt två bronslejon för 70 000 kronor för kulturnämndens räkning. Ett skämt som några år sedan gjorde att vi såg till att han i samband med en födelsedag fick ett betonglejon som sattes upp utanför hans hem.
Lejonet fick flyttas ett stycke när Biskop Biörn kom på besök. Ett lejon och en björn på samma ställe är ingen bra kombination. Jag saknar min vän och stora gotlandsprofil Torsten Gislestam och våra tankar går till hustrun Gerd.