Den 15/7 rapporterade tidningen Dagens ETC om en rapport från riksdagens utredningstjänst beställd av miljöpartistiska riksdagsledamoten Lorentz Tovatt. Rapporten handlar om det pristak på bensin och diesel som Vänsterpartiet föreslog under våren. Rapporten slår fast att de svenska subventionerna av fossila bränslen skulle behöva fördubblas och resultera i en noll-skatt på bensin och diesel. Detta till en kostnad av 32 miljarder om året i förlorade skatteintäkter. Dagens ETC rapporterar också att i de olika enkäter som skickas ut till riksdagspartierna inför valet svarar Vänsterpartiet att de vill se en utfasning av de befintliga subventionerna av fossila bränslen. Det är något som inte går ihop här. Det verkar också partiet själva tycka. När Dagens ETC frågar Vänsterpartiets klimatpolitiska talesperson, Elin Segerlind, hur det två olika förslagen går ihop så säger hon att pristaket inte är något som partiet går till val på. Till samma tidning säger dock den ekonomiskpolitiska talespersonen, Ali Esbati, att förslaget fortfarande lever. Uppenbarligen har Vänsterpartiet varken tänkt på vilka konsekvenser deras förslag får för klimatet eller lyckats komma överens om det är ett riktigt förslag överhuvudtaget.
Vänsterpartiet är knappast ensamma om att driva denna typ av politik, liknande förslag om allt från pristak till minskad inblandning av biobränslen har kommit från oppositionen. I den kontexten så är det då inte ett speciellt kontroversiellt förslag. Dock i kontexten av att Vänsterpartiet tidigare alltid har försökt framstå som ett grönt alternativ. Sedan Nooshi Dadgostar tog över som partiledare att partiet lagt om kursen. Vänsterpartiet ska nu bli ett parti som kan attrahera väljare som traditionellt sett har hållit sig till Socialdemokraterna och på senare tid Sverigedemokraterna.
Att de skenande energi- och bränslepriserna slår hårt mot många hushåll är det ingen som sticker under stolen med. Det är ett problem som nästa regering kommer behöva ta tag i. Dock måste politiker kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Man måste kunna bekämpa klimatkrisen och hjälpa hushållen samtidigt. I stället för att få tillstånd från EU att subventionera fossila bränslen så borde nästa regering fokusera på att få tillåtelse för skattelättnader för till exempel inhemsk producerad bio-diesel eller bygga ut laddinfrastruktur till elbilar. I stället väljer Vänsterpartiet samma väg som högerpartierna och vill slå tillbaka klocka tiotals år i den svenska klimatomställnigen.
Det finns egentligen bara två alternativ för att lyckas förklara vad anledningen till Vänsterpartiets förslag är. Antingen så har partiet gett upp på den gröna omställningen eller så driver man numera ren och skär populism för att kunna slå sig in i nya väljargrupper. Jag tror att det är det senare. Vänsterpartiet kan slänga ur sig ett inte speciellt genomtänkt förslag för att locka bilkörande väljare samtidigt som de vet att när valrörelsen är över kommer ingen komma ihåg deras utspel och de kommer inte behöva hållas till vallöftet. Om det skulle vara så att någon mot förmodan skulle komma ihåg det så är det nog antagligen Elin Segerlinds linje som kommer gälla, detta var inte ett vallöfte.