Världskonjunkturen försvagas nu snabbt. Enligt Internationella valutafonden i Washington, (IMF) sjunker tillväxten i 90 procent av världens ekonomier. Detta kan jämföras med den motsatta bilden för två år sedan då tillväxten ökade i 75 procent av ekonomin. En orsak är Trumps handelskrig mot Kina och mot övriga delar av världen. IMF uppskattar att dessa medför att världshandeln kommer att stagnera vilket betyder ett bortfall av produktion på 700 miljarder dollar. Ett oerhört högt pris som motsvarar nära en procent av världens BNP. 

Samtidigt med IMF:s prognos  kom också en ny prognos för svensk ekonomi från Konjunkturinstitutet. Den är mindre mörk än IMF:s men heter ”Högkonjunkturen är över ”. Där hävdas att mörkare tider väntar med låg ekonomisk tillväxt och högre arbetslöshet. Detta orsakas av lägre tillväxt på våra exportmarknader särskilt för de exportföretag som säljer investeringsvaror. Ett exempel på KI:s optimism är att de räknar med en lugn Brexit - långt från dagens rop om ett avtalslöst utträde.

IMF varnar för allvarligare problem om lågkonjunkturen blir djupare. En orsak är att de rika ländernas företag har avstått från att investera sina stora vinster och istället använt dem till att köpa upp aktier i de egna företagen eller i andra företag. Om det blir en riktig lågkonjunktur uppskattar IMF att enorma belopp av företagens skulder inte kommer att kunna betalas. De dåliga lånen motsvarar 40 procent av alla skulder i de viktiga länderna. Ett belopp som är vida större än vad som orsakade världsekonomis kris 2009. IMF varnar också för att de låga räntorna har lett pensionsfonder att ta högre risker genom att satsa allt större belopp i mycket riskfyllda länder. 

Ett helt annat område där IMF inte tvekar gäller global uppvärmning via koldioxidutsläppen. Här för fonden fram Sverige som ett lysande föredöme. Vi höjde kostnaderna för utsläppen redan 1991 och har sedan dess fått en minskning med 25 procent samtidigt som BNP vuxit med 75 procent.

Om lågkonjunkturen blir allvarlig får ännu lägre räntor ingen effekt på investeringarna. I stället vänds fokus till det fåtal länder som har budgetarna i hygglig balans. Hit hör Tyskland men också Sverige. IMF förordar här en samordnad expansion då ju ökade satsningar i ett land ofta läcker ut som ökad import från omvärlden. 

För Sveriges gäller att åtgärderna måste ha snabb effekt. Då finns framför allt satsningar på kommunerna. Däremot inte på järnvägsbyggen som det tar decennier att planera och genomföra.